Varför är det en sån ängslan att diskutera åtgärder i Coronakrisen? | Sverigedemokraterna i Lund

Varför är det en sån ängslan att diskutera åtgärder i Coronakrisen?

Lunds kommunfullmäktige i Polhemsskolans aula. Foto: Hans-Olof Andersson.

Det var en märklig debatt runt Corona-krisåtgärderna på KF förra veckan. De åtgärder som beslutades var framförhandlade utan insyn för allmänheten, med syfte att man skulle vara eniga innan ”krispaketet” presenterades offentligt. Sedan fick tjänstemännen några dagar på sig att sätta ihop handlingar, KF fick dokumenten minuter innan, istället för den vecka som lagen föreskriver. Resultatet blev att själva åtgärderna inte blev särskilt bra, och underlaget var ungefär i samma klass.

Vi gick med på en del av förslagen, avslog andra, och lade egna yrkanden. Men viljan att diskutera detta inför publik var låg. Ingen kunde med ett ord förklara hur avgiftsfritt för torghandlarna och foodtrucks skulle fylla något behov. Ingen politiker eller tjänsteman har ens hävdat att någon av dess branscher skulle vara speciellt utsatta, eller utsatta alls, av Coronakrisen.

När det gäller hyressänkningar för de företag om hyr i kommunala lokaler, så vill inte lagen att kommunen ska ge stöd till enskilda näringsidkare: det var därför det hade skrivits till en mening att sådana sänkningar ska ske på affärsmässiga villkor. Men detta var alldeles för dåligt förberett och utrett, så vi lade till ett yrkande som förtydligade kravet på affärsmässighet. Men inte ens det vill någon av de andra gå med på. Ett exempel: en av hyresgästerna i saluhallen är statliga systembolaget. Någon som tror att systembolaget kommer att gå i konkurs? Tyvärr är det så att Saluhallen redan är starkt subventionerad efter den dyra ombyggnaden. Det finns en enorm rädsla runt alla problem med saluhallen.

När det gäller parkering runt sjukhuset så yrkade vi på att det skulle vara gratis för personalen på sjukhuset att stå på de kommunala parkeringarna runt sjukhuset. De andra hade ju föreslagit att det skulle bli billigare för alla att stå där. Vi påpekade att detta kan innebära att det blir svårare för sjukhuspersonalen att hitta parkeringar, men även det bemöttes med aggressivitet istället för argument. Man försöker återigen (ett uppdrag som KSAU beslutade om) hitta sätt att tänja på tolkningen av upphandlingslagstiftningen, men det kan skada, inte hjälpa, samhällsekonomin just nu vi inte utnyttjar att hela Sverige naturligtvis är ett frihandelsområde.

 

Varför fungerar politiken så här? Varför beslutar man om några meningslösa, märkliga, och potentiellt skadliga åtgärder istället för att med hjälp av kompetens på området ta fram vad som verkligen behövs? Hur ska vi till exempel klara den kommunala vården? Varför har vi inte ens munskydd åt alla i vår omsorg? Hur ska vi få kommunikationen mot medborgarna att fungera? Det går att göra långa listor och vi kommer att återkomma om detta.

Svaret är att politiken sällan sysslar med styrning. Den är istället helt intränad på att producera signalpolitik. Partierna och de enskilda politikerna sysslar med att profilera sig. De vill associeras runt olika frågor de driver, och de vill bli omtycka. Detta medför ett väldigt ängsligt sätt att bedriva politik. Detta innebär också att politikerna är extremt känsliga för till exempel vad tidningarna skriver om för tillfället. Även vi i SD agerar så ibland, men vi försöker ha lite ryggrad och bryta lite av de tabu och ibland tvångsföreställningar som finns i politiken.

Med så ängsliga tankesätt blir det väldigt svårt för politiken att agera när det inträffar en allvarlig kris. Reaktionerna är de gamla, väl inövade, betingade. Man upprepar sina gamla käpphästar, om foodtrucks (som liberalerna har motionerat om), man leker stat och försöker likviditetsstärka privata företag. Det är ett hundra procent reaktivt styre, med noll procent proaktivt. Det är dessutom reaktivt på ett fegt sätt. Bakom dessa låsningar i gamla strider och lojaliteter ligger en enorm rädsla, och i ett sådant sätt att vara ryms inget stort ledarskap. Den här krisen kanske vi ska  använda till att passa på att bli lite mindre rädda och högfärdiga, och lite bättre som människor?