Sverigedemokraterna i Lund | Sverigedemokraterna i Lund | Sida 68

Sverigedemokraterna Lund

Hej och välkommen till Sverigedemokraterna Lund

Postadress:  SD Lund    box 1194     221 05 Lund

E-post: lund@sd.se

Organisatoriska frågor, Bengt Malmberg, ordförande: 0706-33 59 28

Politiska frågor, Hans-Olof Andersson, partiföreträdare: 0733- 20 17 72

e-post: hansolof.andersson@sd.se

  • Sanningen bakom kulturhuvudstadsåret

    Av hansolof.andersson den 27 september, 2008
    0

    År 2014 kommer en svensk och en lettisk stad att vara värdar för för evenemanget ”Europeisk kulturhuvudstad”. Vilken svensk stad det ska bli avgörs av en jury med delegater från både Sverige och olika europeiska länder. Lund är en av de kommuner vars politiker har beslutat att försöka få evenemanget. På torsdagens kommunfullmäktigemöte debatterades projektet i timmar. Den i särklass hårdaste kritiken mot projektet kom från oss Sverigedemokrater.

    Det principiella beslutet att satsa på en ansökan togs redan 2005. Sedan dess har redan många miljoner satsats, och i torsdags var det dags att ta ställning till den ansökan som har skrivits. De tre andra städer som också tävlar om evenemanget är Uppsala, Gävle och Umeå.
    Sverigedemokraterna i Lund har hela tiden varit kritiska mot projektet, och inför budgetbeslut yrkat att pengaflödet till projektet måste upphöra. Det enda övriga parti som varit med på denna linje är Centern. Men på torsdagens möte svek de sina väljare genom att rösta ja till att lämna in ansökan. Den kritik man ändå framförde var mest ett spel för gallerierna. Mötets beslut blev alltså att lämna in ansökan, och Sverigedemokraterna reserverade sig mot beslutet.

    Varför säger då Sverigedemokraterna nej till projektet? En anledning är att det är tveksamt om såna här projekt verkligen är vad kulturlivet behöver. I en stad som Lund med tallösa hängivna kulturskapare är det det kulturens djupa mänskliga innehåll och mening som är drivkraften, inte att vara tjänstefolk åt ett näringsliv som vill marknadsföra sig. Det handlar om kostnader på flera hundra miljoner, och Lunds kommun är inte i närheten av att ens upprätta en budget för projektet. Allt man har är spekulationer om att en lång rad aktörer, till exempel näringslivet och Region skåne, ska ställa upp med pengar.

    Men när Erik Almqvist gick upp i talarstolen denna kväll, var det dock något annat som stod i centrum för hans argumentation, nämnligen texten i den föreslagna ansökan:

    – Programmet går under namnet ”Playground Europe” och ordet ”lekplats” används frekvent i ansökan. Medborgarna skall delta i leken säger man. Leken ska leda till en femte frihet…

    (För att se och höra hela debatten, klicka på länken ovan som leder till två stycken klipp på youtube)

  • Lund måste våga en mer potent arkitektur

    Av hansolof.andersson den 12 september, 2008
    0

    Jakriborg 1
    Jakriborg i Staffanstorp kommun, ett stenkast från Lund

    Har ni sett den nya TV-serien Ashes to Ashes? Det är BBC:s uppföljare till den kritikerrosade Life on Mars. Båda två är uppkallade efter David Bowie-låtar, och om texten till låten Life on Mars var passande för den förra serien, så är Ashes to Ashes, skriven 1980, nästan skrämmande skräddarsydd för den nya serien, med sina allusioner till nära-döden-upplevelser och alienation, och sin stoiska galghumor.
    Dessa BBC-dramer handlar om personer som ofrivilligt tvingas vistas med personer som är hopplöst fast i det förflutna. Det är här Lunds kommunfullmäktige kommer in i bilden. Minns ni Bagdad-Bob, den irakiske befälhavaren som under Bushs invasion 2003 in i det sista fasthöll att allt var som det skulle? I Lund har vi Lunda-Lennart (Prytz, (s)), Lunda-Lars (Hansson (fp)), med flera. Allt är inte som det skall, men istället för samtal och gemensamt ansvarstagande, anser de flesta av de ”gamla” partierna i Lund att motståndare skall ”bekämpas” (direkt citat från Mats Olsson, (v) i fullmäktige).

    1500 miljoner ”bortjönsade” på kraftverksbygge
    Men det kanske allra värsta skygglappsanvändandet på det förra kommunfullmäktige, den 28 augusti, stod Christer Wallin, (m) för. Demokratisk vänster (Dv) hade riktat en interpellation till honom, den rörde fördyringen av kraftvärmeverket i Örtofta. Den var ställd till Christer Wallin i hans egenskap av ordförande för Lunds Energi.
    Det besked som kommunfullmäktige tidigare fått var att kraftverket skulle kosta en miljard kronor. Det kan tyckas mycket, men om den budgeten kunnat hållas hade investeringen förmodligen lönat sig. Lund växer så det knakar, och behövet av fjärrvärme och el (verket skall producera båda) blir allt större.
    Men nu är kostnadsprognosen (bygget har inte ens börjat) uppe i två och en halv miljard. Ja, ni läste rätt. Vad skulle då Christer Wallin säga när han tvingades berätta detta för kommunfullmäktige? Skulle han gå upp och förklara varför verket fördyrats, och ödmjukt be om fortsatt förtroende? Nej, det skulle varit alltför levande, mänskligt, och kompetent. Moderater är för platta för sånt, de är platta som fasader, som kulisser. Ytan får inte brista, så det blev ett försök att bluffa de folkvalda. Här är lite av vad ha sade:
    – Ingen sa att det inte fick kosta mer än en miljard… Jag kan faktiskt inte reda ut det riktigt, vad det är som skiljer… men jag kan hålla med att vi bör få hit koncernchefen för att reda ut detaljerna, som är tekniska, som jag egentligen inte kan i detalj… han sitter här idag och lyssnar på oss så vi inte jönsar till det för mycket… (nickar mot läktaren).

    Jag gick själv upp och talade i detta ärende, och undrade vilka marginalerna för lönsamhet egentligen var nu, när kostnaderna gått upp med 150 procent. Christer Wallin gick faktiskt upp i talarstolen en gång till, fast han inte verkade vilja, men vi fick inte veta konkret vad det är som orsakat fördyringen. Han talade lite löst om det stora tryck som finns på de företag som levererar utrustning till anläggningen, men det var också allt. Det kommer att bli mer om Örtoftaverket, det lovar jag er.

    Linero-Norränga-Stora Råby
    Mycket av kvällen upptogs av flera stora bygg- och planärenden. Lund växer med cirka 2000 invånare om året, och i samma takt måste det byggas bostäder, skolor, vägar, äldrevård, och så vidare. De duktiga tjänstemännen på stadsbyggnadskontoret hade nu sammanställt en ”Fördjupning av översiktsplanen” för Linero-Norränga-Stora Råby. På sammanlagt 75 sidor framställdes en ganska noggrann plan för bebyggandet av Norränga och Stora Råby, och hur Linero, som ju är en ganska gammal stadsdel nu, skall möta framtiden.
    Det rör sig om en plan för flera årtionden framåt. Det blir huvudsakligen bostäder i dessa områden, och som vanligt följer planeringen tänkandet att bygga tätt, men inte på höjden. Endast i centrum av Norränga kommer några byggnader att nå fem-sex våningar. Tvåvåningshus blir det vanliga, ofta i form av radhus. Det blir inte många friliggande villatomter. Det råder en ganska stor enighet att undvika sådana på god åkermark. Nästan allt av den mark som planen omfattar är mycket god åkermark.
    I vårt anförande på denna punkt påpekade vi några saker: först vikten av en god arkitektur i de nya områdena. Det sägs i planen att ”Bebyggelsens fasader bör i huvudsak vara av puts eller tegel för att ansluta till den skånska byggnadstraditionen”. Vi påpekade att det inte blir skånsk byggnadstradition så enkelt, tegel och puts är ju inget specifikt skånskt i sig. Man höll andan då man läste översiktsplanen, men inte någonstans stod det något dogmatisk fras att det måste vara ”mångkultur” i arkitekturen. Men det kanske kommer längre fram, vi kommer att yrka avslag på det i så fall.

    Men undertecknad fortsatte sitt anförande med att efterfråga lite mer djärvhet i det arkitektoniska tänkandet i Lund. Arkitektur är nuförtiden inte så mycket en konflikt mellan ”konservativt” och ”modernt”. Denna strid nådde i princip sitt slut redan för 25 år sedan, då postmodernismen slog igenom stort i arkitekturen. I vår grannkommun Staffanstorp har man tagit ett steg längre bortom postmodernismen, i den rent arkaiserande arkitektur man har förverkligat i Jakriborg i Hjärup. Bo 01-området i Malmö är på många sätt förvirrat, men i sin oräddhet exemplifierar det ändå en attityd som Lund måste våga ha i alla fall lite av.
    Den andra saken vi tog upp var förnyandet av Linero. Linero har nu cirka 40 år på nacken, och planen hade egentligen inte så mycket konkreta idéer om vad som skall göras för att fräscha upp området. Det kommer efterhand att krävas mycket mer än sådant som att måla de grå betongfasaderna på prefabhusen på Vikingavägen. Området behöver färg och glädje. Parkerna och grönområdena behöver mycket stora åtgärder, det duger inte med den lundensiska idén att bara det är någorlunda grönt så är det bra. Fula och vildvuxna parker kan behöva omplanteras helt!

    Vid dessa påpekanden nickades det faktiskt bland flera av de andra partierna. Men någon verklig kraft och potens i det Lundensiska stadsplanerandet får ni nog vänta på tills Sverigedemokraterna blir riktigt stora, eller åtminstone kommer in i alla nämnderna vid valet 2010. För att vi ska göra det krävs det att vi kommer upp i fem eller sex mandat, beroende på nämndernas storlek. Det kan påpekas att den genomsnittliga tillväxten för partiet i kommunvalen 2006 var cirka 110 procent.

    Regler för politisk information på skolor
    Ännu ett ärende skall nämnas. Det var nummer 13, en motion från socialdemokraterna som hette ”Skapa enhetliga regler för politisk information på Lunds skolor”. Denna dag var det inte min kollega Erik Almqvist som satt på den andra Sverigedemokratiska stolen, utan en av våra ersättare, Kent Ekeroth, hade denna kväll sin premiär i kommunfullmäktige. I detta ärende var det hans tur att föra vår talan.
    Motionens titel kanske låter lovande, men som Kent Ekeroth mycket riktigt påpekade, så har socialdemokraterna aldrig haft några problem att få besöka svenska skolor. Motionen sade inget om vilka regler som skulle gälla, bara att de skulle vara gemensamma. För oss Sverigedemokrater, det enda parti i Lunds kommunfullmäktige som har haft problem att få besöka skolor, finns det ingen anledning att tro något gott om en socialdemokratiskt motion i en sådan här grundläggande demokratifråga. Det finns också skolledare i Lund, som helt öppet i en undersökning gjord av Sydsvenskan för några månader sedan, yttrade att de inte skulle låta några andra än riksdagspartierna besöka skolan.

    Den borgerliga majoriteten i kommunstyrelsen ansåg att inga fler kommunala regler behövdes ta fram, eftersom politisk information på skolor är reglerat genom lagar och bestämmelser på riksnivå. Det var inte länge sedan justitieombudsmannen och skolverket yttrade sig i denna fråga.
    När det blev omröstning röstade alltså vi och borgarna likadant, med lite olika motiveringar. Sverigedemokraterna i Lund tar för givet att efter den senaste tidens debatt i frågan kommer Lunds alla skolledare att agera demokratiskt, och inte göra något så absurt som att försöka stoppa något parti. Det är väl inte Nordkorea vi vill ha? Det är väl ändå det demokratiska västerlandet vi lever i?

    Jakriborg 2
    Ännu en bild från Jakriborg. En tänkbar källa till inspiration för Lund. Om byggnadsnämnden åkte först hit, och sedan till det nya Guggenheimmuseet i Bilbao, så kanske vår stad skulle komma ur radhuskoman?

  • Både kyrklig skolavslutning och ramadanfirande?

    Av hansolof.andersson den 9 augusti, 2008
    0

    Lars Larsson
    Lars Larsson, fp, ville ha både skolavslutning i kyrkan, och ramadanfirande i skolan.

    – Jag ser gärna att vi firar ramadan i den svenska skolan!
    Jag lyssnade förundrat till folkpartisten i talarstolen framför mig. Sommaren hade börjat, och det var den tid på året då grodynglen, efter att ha utvecklat ben och grodkropp i de fuktiga hål där de framväxa, tar sina första hopp ut i världen. Det var visserligen ännu inte midsommar, men små grodorna var lustiga att höra när de hoppade ur makthavarnas munnar. Det var kommunfullmäktige i Lund.

    Det är några månader sedan ni kunde läsa något nytt på denna sida, så jag ska försöka ta igen det genom att ge er två längre artiklar om vad som ur Sverigedemokratisk synvinkel har hänt i den lokala politiken. Det har varit tre kommunfullmäktige; en märklig skoldebatt som vi deltog i den 5 maj, firande av nationaldag, och inte minst, ett fortsatt arbete på de medborgarstämmor som kommer att äga rum i höst. På dom kan alla vara med och säga sin åsikt!

    Kommunfullmäktige 24 april

    På detta möte debatterades årsredovisningen för 2007. Denna visade klart och tydligt att kommunen inte klarat de uppsatta målen, trots att konjunkturerna varit goda under lång tid. Man borde ha kunnat lägga i ladorna, men istället blev det ett rejält minus, som kommunen nu måste ta igen under de kommande två åren, det säger lagen. Alla i salen var överens om att målen inte nåtts.
    Ärende åtta, ”Lunds kommuns styrdokument” är ett ämne håller på att bli en följetong. Den otroliga floran av styrdokument som man har förbundit sig att arbeta efter har växt både politiker och tjänstemän över huvudet. Det handlar om ”planer”, ”policys”, ”program”, ”föreskrifter”, ”reglementen”, ”riktlinjer”, och så vidare. En del är handfasta, begripliga och rationella, andra är tämligen abstrakta, skapade som en slags besvärjelser och böner från framför allt vänsterpolitiker. Sedan har borgarna gått med på dem därför att de inte har någon ryggrad så att de kan säga emot. Mångfaldsplanen, som vi Sverigedemokrater motionerade om att avskaffa, är det allra värsta exemplet.
    Nu hade man låtit en revisionsbyrå försöka reda ut denna härva. Rapporten var lång, och rekommenderade inte helt oväntat att en rejäl gallring behövdes. Så beslutades också. Mångfaldsplanen blir dock kvar.

    Kommunfullmäktige 22 maj

    Detta var motionernas kväll. En fullständigt enorm debatt uppstod runt kvällens första, ”Religionsfrihet i Lunds skolor”, lagd av Mats Olsson från vänsterpartiet.
    Vad motionen handlade om var skolavslutningar i kyrkan. Ni kanske minns vad som hände i Sjöbo våren 2006. Någon skolledare blev så orolig för de små religiösa inslag som ingår i den kyrkliga skolavslutningen, att man ställde in alltihopa, och så fick barnen gå till en skogsdunge istället för kyrkan och stå där en stund istället. Stackars alla dessa barn, föräldrar och släktingar som hade sett fram mot den högtidliga ceremonin i kyrkan.
    Mats Olsson motion yrkade, ”att Lunds kommuns skolor inte skall bedriva skolavslutningar, eller annan verksamhet, i form av religiösa ceremonier”. Han hänvisade till att religionsfrihet råder i landet.

    Ämnet är ju ganska intressant. Var går gränserna mellan kultur och religion? I diskussionen som följde ville vänsterpartiet, socialdemokraterna, och demokratisk vänster bifalla motionen. Alla andra ville avslå den. Här blev det alltså inte blockpolitik fullt ut, och många i talarstolen verkade verkligen vara ärligt engagerade och många gjorde sitt bästa för att analysera ämnet.

    Men det började med lite floskler och mångkulturell yra. Det var folkpartisten som jag inledde denna artikel med att citera, Lars Larsson, som stod för detta. Han ville ha kvar skolavslutning i kyrkan, men gärna fira ramadan, alltså muslimsk fastemånad, också. Många i salen visste nog, till skillnad från Lars Larsson, att ramadan bland annat innebär att man avstår från fast föda från soluppgång till solnedgång.

    Mats Olsson
    Mats Olsson, vänsterpartiet, vill inte ha några religiösa ceremonier i skolan.

    Motionären själv, Mats Olsson, gick sedan upp och sade att skollagen var tydlig med att påtvingade religiösa ceremonier inte fick förekomma. Moderaternas Ulla Stålberg, en desillusionerad politiker med måttlig passion för sitt uppdrag, gick upp i talarstolen och skakade sitt retoriska saltkar över den ordsmörgås som Lars Larsson presterat, men inget kom ur det, den förblev lika fadd som när den breddes tio minuter tidigare. Men hon citerade i alla fall diskrimineringsombudsmannen, som har yttrat sig till förmån för skolavslutning i kyrkan, med bedömningen att ”det måste finnas utrymme för traditioner som har anknytning till kristendomen”.

    Ulla Stålberg
    Ulla Stålberg, moderaterna, föredrog att följa en linje av att egentligen inte driva frågan med någon bestämd viljeavsikt.

    Vänstersidan har en bättre grundstrategi än borgarnas ständiga fantasilösa defensiver. De förstår att angrepp är bästa försvar, och att massorna måste eldas med indignation. Många från vänstersidan pratade, bland annat Anders Almgren från sossarna, och Cecilia Salemark från vänsterpartiet.

    Miljöpartiet var intressanta. De ville ha fortsatt skolavslutning i kyrkan, och deras argumentation var mycket lik folkpartiets: ju mer av allt, desto bättre. Det var mest Anders Ebbesson som talade, han sade bland annat:
    ”Jag tycker vi ska ge barnen så mycket som möjligt av det mångkulturella samhället”.

    Sedan begärde min kollega Erik Almqvist ordet. Han påpekade att Mats Olssons motion måste ses i ett större sammanhang av kulturnedbrytning och svenskfientlighet från vänstersidan. Han yrkade att fullmäktige skulle fastslå att kyrkliga skolavslutningar är att betrakta som svensk tradition snarare än religiös ceremoni, och att Lunds kommun ska värna svenska traditioner eftersom sådana stärker den nationella sammanhållningen. Han påpekade att man få ta seden dit man kommer. Hans anförande var alltså inte ett försvarstal för kristendomen, eller ens religiositet i sig, utan han menade att om vi ska ta bort alla traditioner med anknytning till religiositet, så får vi amputera vår egen kultur, och vår egen identitet.
    Våra yrkanden gick inte igenom, men det gjorde inte motionen heller. Lunds skolor kommer att få fortsätta att ha inslag i verksamheten som kan uppfattas som religiösa.

    Nästa artikel på denna sida kommer att handla om budgetfullmäktige i juni, och vad som hänt under sommaren.

    Hans-Olof Andersson 2008-08-08

  • De andra politikerna tror att de lever i Nordkorea

    Av hansolof.andersson den 22 april, 2008
    0

    Spadarna  sätts i frigoliten

    På torsdag, den 24 april, är det dags för kommunfullmäktige igen. Den här gången ska ni inte behöva vänta så länge på en skildring av vad som händer. Här följer en snabb recension av de två senaste KF, och några allmänna tankar om vad som hänt i Lund på senare tid.

    Titta på bilden ovan. Den är tagen 29 mars, när det var dags för ”första spadtaget” för det nya bostadsområdet precis nedanför Kung Oskars bro. Annika Annerby-Jansson, fullmäktiges ordförande, och Larry Andow, HSB:s chef, står och gräver i frigolit. De sa att det var socker de grävde i, men det söta i de här personernas värv är mest en illusion nuförtiden.
    Lund växer, och ni ska se att de byggnadsarbetare som tar de första verkliga spadtagen när som helst nu, i riktigt grus, kommer att ge oss lundabor ett bra nytt område med bostäder och butiker blandat.
    Larry Andow (s) var ordförande i Lunds fullmäktige under förra valperioden, och samma dag som denna bild togs, avslöjade Sydsvenskan en stor härva inom HSB. Cheferna hade ordnat hemliga förmåner åt sig själva och familjemedlemmar, och Larry Andow fick på ett möte med styrelsen för HSB den 31 mars ”gå ut bakvägen”, entledigad från HSB. Ännu en pamp är, förhoppningsvis, borta. Vad ska man säga? Jag kommer att tänka på Kristina från Duvemåla: ”Guldet blev till sand”. ”Sockret blev till frigolit”, kanske? Låter inte så vackert, men så är ju sossar ganska prosaiska.

    Sossar är ganska prosaiska, och det är de andra ”gamla” politikerna också. Skräckinjagande tydligt blev detta på kommunfullmäktige den 28 februari, då det var dags för beslut i ärendet ”Kulturpolitisk strategi för Lunds kommun”. Det var ett dokument på 19 sidor, fullt av floskler som ”gränsöverskridande”(floskel som jag trodde normalt folk slutade använda redan på 80-talet) ”klusterbildningar” och ”innovationssystem”. Dokumentet sade inget konkret om hur kulturlivet ska stödjas, eller hur de hinder som finns ska undanröjas. Vi som håller på med kultur själva tycker det är helt bisarrt att politikerna ska försöka lägga sig i kulturens idéinnehåll. Ett bra kulturstöd är förstås sådant som att generellt subventionera lokalhyror, och se till att det finns bra tekniskt utrustning i kommunala lokaler, och så vidare. Att producera en enorm massa text som i extremt abstrakta ordalag beskriver hur underbart allt ska vara; sådant kallas propaganda och hör hemma i diktaturer. Vill ni veta mer om detta ärende, gå in på www.virtuelldialog.se, där ni kan se hela debatten den 28 februari.

    Jag ska också nämna något om KF den 14 mars. Det ärende det blev mest debatt om var nummer 3, ”starta eget-utbildningar”. Det handlar om att borgarna vill erbjuda de anställda inom vård och omsorg i Lunds kommun att lära sig mer om hur de kan starta egna verksamheter. Vänstersidan är emot detta, eftersom det är en del av det borgerliga arbetet med att öka konkurrensen inom traditionellt kommunala verksamheter. Vi sverigedemokrater sitter ju inte i nämnderna, så vi har inte varit med och berett ärendet. Vi yrkade avslag, av samma anledning som vi yrkade avslag till ”direkt skolpeng” för ungefär ett år sen: vill borgarna genomföra sådana här experimentella förändringar, så får de faktiskt försöka sälja in idéerna hos oss. Nu har de egen majoritet, men under nästa mandatperiod kan vi vara vågmästare. Så är det med borgarna: de är så desperata att genomföra sina förändringar, att de glömmer det helt självklara, att försöka skapa så bred majoritet som möjligt för sina förslag. De måste ana att vi sverigedemokrater befinner oss i en formativ period när det gäller många frågor, och inte på något sätt är låsta när det gäller sådant som hur mycket konkurrensutsättning vi ska ha i den offentliga sektorn. Men de hör inte av sig. Ganska amatörmässigt av dem!

    Hans-Olof Andersson 2008-04-23

  • Förstör nu inte saluhallen!

    Av hansolof.andersson den 18 april, 2008
    0

    Denna insändare publicerades i Sydsvenskan den 17 april i en förkortad version. Här kan ni läsa den i fullständig version.

    Lunds saluhall

    Saluhallar tillkom en gång som en sorts torghandel inomhus, och den rubusta tegelarkitektur som kännetecknar saluhallarna i Lund, Malmö, och många andra städer, är närmast oskiljbar från själva begreppet. Varje form av handel behöver sin egen profilering, så det var kanske inte så konstigt att det första förslaget till om- och tillbyggnad av saluhallen möttes av så ljumma reaktioner.
    Men att förena en äldre tegelbyggnad med en modernistisk glaspåbyggnad, som arkitekt Johan Celsing föreslog, är faktiskt något man kan göra. Om Lund hade haft en arkitektoniskt i stort sett homogen äldre stadskärna (som till exempel Visby har), så hade det varit självklart att undvika en stor tillbyggnad i glas. Men nu har inte Lund det. Staden har byggnader från alla epoker, allting har vuxit fram bit för bit. Jag är övertygad om att Johan Celsing har tittat tvärs över gatan, mot Stadshallen när han har ritat. Stadshallen är just ett försök att förena gammalt och nytt, en tegelfasad med inbyggd patina, med stora glasrutor mitt i teglet. Det kan faktiskt fungera.

    Men problemet är att en stadsplanering byggd på medvetna, djärva kontraster, oftast inte passar för mindre byggnader för vardagliga bruksändamål. När man i Paris byggde en ny triumbåge i glas, och kulturhuset Centre Pompidou som ser ut som en kemisk fabrik mitt i centrum, så var det liksom själva fräckheten som var poängen, och vad vore Paris utan fräckhet. Paris saluhallar har man förresten byggt ut med samma filosofi, modernt glas får kontrastera mot artonhundratalets tegel.
    Men kommer detta att fungera i Lund, i ett sånt trångt utrymme som vi talar om här, alltså utrymmet mellan saluhallen och Botulfsplatsen? Det är tveksamt. Den föreslagna glasbyggnaden saknar dessutom originalitet i sig, allt som återstår av konstnärligt värde är alltså själva kontrastverkan. Troligtvis hade stadsarkitekt Bengt Aronsson rätt när han tyckte att förslaget skulle avslås.
    Men det goda med Celsings förslag får inte slängas på soptippen! Om det nya förslaget blir en kovänding, och innebär att saluhallen fortsätter göra ett helt slutet intryck, så kanske inte det är vad som behövs för att befrämja handeln i centrum.
    Att få en tillbyggnad att fullständigt passa in stilmässigt med den gamla saluhallen är dessutom inte så lätt som det låter. Vi vill ju inte att Lund byggs till med en ”osynlighetsprincip”, eller hur? Lite mer än så måste vi våga. Lite mer öppenhet, ett lite mer inbjudande utseende för den nu i stort sett fönsterlösa och ganska borglika byggnaden kan faktiskt behövas. En stor, inbjudande ingång mot Botulfsplatsen vore ju inte så dumt.

    Vi Sverigedemokrater har faktiskt ingen färdig lösning på hur saluhallen bör förnyas. Det handlar om så mycket mer än arkitektur. Hur mycket efterfrågan det finns på nya affärslokaler i centrum vet man ju aldrig riktigt, att en och annan butikslokal står tom ett tag behöver ju inte betyda att det finns ett överskott. Fördelningen av golvyta för butiker och för restauranger inne i saluhallen behöver ju inte heller fastställas för evigt, sådant är ganska lätt att bygga om.
    Det är nu ett nytt arktitektförslag på gång, från firman Hegelund och Marsvik. Det har sagts att deras förslag ska komma inom ”en till två veckor”. Det låter väldigt snabbt. Låt oss hoppas att de hinner studera hur Johan Celsing tänkte i sitt förslag, det var faktiskt inte helt ogenomtänkt. Jag drömmer om en kompromiss, som likt Stadshallen på andra sidan gatan lyckas förena tegel och glas till en harmonisk enhet. Ett sådant förslag kan vi Sverigedemokrater tänka oss att stödja.

    Hans-Olof Andersson, ledamot kommunfullmäktige (sd)