Sverigedemokraterna i Lund | Sverigedemokraterna i Lund | Sida 68

Sverigedemokraterna Lund

Hej och välkommen till Sverigedemokraterna Lund

Postadress:  SD Lund    box 1194     221 05 Lund

E-post: lund@sd.se

Organisatoriska frågor, Bengt Malmberg, ordförande: 0706-33 59 28

Politiska frågor, Hans-Olof Andersson, partiföreträdare: 0733- 20 17 72

e-post: hansolof.andersson@sd.se

  • KF 27 september: Byggplaner i långbänk

    Av hansolof.andersson den 3 oktober, 2007
    0

    Jag skrev om förra kommunfullmäktige att det var rörigt i början. Detta möte var tyvärr rörigt på ett mer konsistent sätt. Den här gången var närvaron god, men problemet var att presidiet hade svårigheter att kontrollera situationen. Mer om detta nedan.

    Långt mer än hälften av detta möte upptogs av ett enda ärende: ”Utbyggnadsprogram för Lunds kommun 2008-2013 med utblickar mot 2025”. Ett sånt här utbyggnadsprogram är egentligen inte så mycket ett beslut om vad som skall byggas eller inte, de enskilda projekten tas var för sig i fullmäktige när det blir dags. Det är ett slags generalplan, och det är verkligen fascinerande att begrava näsan i de digra papperna från förvaltningarna. I korthet kan sägas att det handlar om att hantera det faktum att Lund växer så det knakar. Kommunens mål är att möjliggöra byggandet av 1000 bostäder per år, men samtidigt måste man ju tillhandahålla mark för industrier (så kallade ”verksamhetsområden”) och planera för hur offentlig service, kommunikationer, och sådant som energiförsörjning skall byggas ut.
    En central dröm (ett viktigt ord inom politiken, så härligt att få säga det!) för Lund är förverkligandet av ”Lundalänken”. Det handlar om att skapa en kommunikationled från stationen, förbi sjukhuset, tekniska högskolan och Ideon, vidare förbi Brunnhögsområdet, Linero, och sedan vidare till Dalby och Veberöd. Man har redan, genom vägbygget genom sjukhusområdet för några år sedan, öppnat en del av sträckan för busstrafik. Men på lång sikt vill man hellre ha spårtrafik, kanske med något slags mellanting mellan tåg och spårvagn.

    Denna kväll var det vice ordförande, moderaten Tranje som ledde det mesta av mötet. Han höll i klubban hela tiden under punkten om utbyggnadsprogrammet, och orsakade många stönanden från fullmäktige. Tranje Danielsson är gediget rutinerad, och har förmåga att förstå formalia på ett sådant här möte. Men det är tyvärr inte liktydigt med att leda mötet med tydlighet och säkerhet. Vid flera tillfällen under kvällen var han mycket osäker på propositionsordningen, och detta resulterade vid något tillfälle i ett ganska förnedrande beteende från ledamöter, när dessa ropade ut uttryck för diverse känslor från sina stolar, utan att ha begärt ordet. Vid ett tillfälle hoppade det till exempel ur följande ur munnen på Claes-Göran Jönsson, socialdemokratet som i merit av sin ålder har placerats på första raden:
    – Det står ingen i talarstolen!
    Detta var visserligen sant för tillfället, men knappast nödvändigt att upplysa om. Den socialdemokrat jag satt bredvid, Margareta Dovsjö, såg ut att vilja gå fram och strypa sin partikollega.
    Ett problem var att talarlistan under det mesta av debatten var väldigt lång, men tyvärr inte tillgänglig för någon annan än presidiet. Trots skriftliga uppmaningar ville av någon anledning inte Tranje läsa upp vilka som stod på tur att tala. Detta klarar Annika Annerby-Jansson alldeles utmärkt när hon är i tjänst.

    Åter till själva ärendet. Det visare sig, när det närmade sig beslut, att det fanns inte mindre än åtta (eller var det nio?) olika förslag. moderaterna, kristdemokraterna, och folkpartiet yrkade på det som de föreslagit i kommunstyrelsen. Socialdemokraterna försökte ta en billig poäng genom att yrka på ett tillägg om ”fler hyreslägenheter” (ett förslag som egentligen mest var luft) De andra partierna yrkade på andra mindre ändringar. Vi sverigedemokrater yrkade liktydigt med det förslag som centern hade röstat i kommunstyrelsen (men i fullmäktige krånglade till ytterligare, till ett nytt, eget förslag): Att fyra områden i Lunds östra delar tills vidare bör utgå ur planen: Det handlar om värdefull jorbruksmark, bland annat det märkliga bostadsområdet som som heter ”Södra Råbylund” och planeras att slängas ut på åkermarken söder om Dalbyvägen.
    Men det förslag som vann var alltså kommunstyrelsens. Det enorma arbetet med att planera utbyggnaden av Lund går vidare, och jag vill passa på att be er lundabor som läser det här att engagera er! Jag vet att många människor känner att den politiska makten är fjärran, men så är det inte! Sverigedemokraterna arbetar just nu med att utveckla en egen politik för byggande och stadsplanering i Lund. Hör av dig om du vill vara med!
    SAC demonstrerar
    Någon gång mot slutet av kvällen tog några i publiken på läktaren fram en banderoll och hängde ut över räcket. Detta är förbjudet att göra i fullmäktige, och Tranje Danielsson tände faktiskt till riktigt ordentligt i sina försök att få bort banderollen. Riktigt vad det stod på den gick inte att läsa tydligt (se själva på bilden) men klart står att manifestationen genomfördes av SAC, syndikalisternas fackförening. Det är alltid uppfriskande att se att någon vågar utmana LO-fackens brutala försök till maktmonopol. Vi sd:are blir ibland utsatta för hot och trakasserier från LO-fack, och jag tror inte SAC.arna har det mycket lättare i kampen för sina demokratiska rättigheter.

    2007-10-03
    Hans-Olof Andersson

  • KF 13 september: motioner om insyn och diskriminering

    Av hansolof.andersson den 3 oktober, 2007
    0

    Detta möte började med en stor röra. Vi hade den här gången kärt besök av flera av våra aktiva från Helsingborg och Örkelljunga, som hade bänkat sig på läktaren. Jag hade lovat dem en del dramatik, men det var knappast den bästa sidan av det lundensiska de fick se till en början.
    Det var nämnligen mycket dåligt med närvaron hos flera partier, bland annat folkpartiet. Det var så illa att man inte hade ersättare till alla platser. Under det mesta av mötet stod tre stolar tomma! Detta, plus att många kom sent, skapade stor oro, och det dröjde också en lång stund innan det blev ordning i salen.

    Sedan drog det igång, med behandlandet av sverigedemokraternas första motion som första punkt. Den heter ”Motion angående införande av insynsplatser i styrelser och nämnder”. (Kan läsas under ”motioner” på denna hemsida)
    Som väntat var inte de andra partierna i stånd till en fruktbar dialog, inte ett enda av dem. De ville inte ens fundera över att låta oss, helt utan lön och yttranderätt, sitta med på nämndmötena. Vad är de så rädda för? Varför denna ljusskygghet? Rädsla skapar tankeblockeringar, och i sådana själsliga tillstånd fungerar knappast människor som företrädare för folkviljan. Jag har tagit upp denna ”politiska autism” tidigare, och jag vet att jag kommer att tvingas återkomma med fler exempel och analyser av detta bedrövliga tillstånd. Mats Helfrid, moderaterna, blev riktigt tragisk när han hänvisade till att det finns möjlighet för små partiet att förhandla sig in i nämnd- och kommunstyrelsearbetet. Mats! Vi sverigedemokrater har varit öppna för förhandlingar från första stund, och det vet du! Du kanske till och med vill prata, men får inte för de höga herrarna i Stockholm?

    Motionen gick alltså inte igenom, men det är ingen katastrof för oss. En del av nämndmötena är ju förstås öppna för allmänheten, och protokollen är ju offentliga, men på lång sikt behöver vi insyn i allt nämndarbete. Vi kommer att få anledning att återkomma om det här.

    Sedan fortsatte kvällen med fyra motioner, och en interpellation. Jag ska berätta lite mer om ett av dessa ärenden.
    Margareta Dovsjö, det socialdemokratiska kommunalrådet, hade lämnat in en märklig motion. Den hette ”Utred möjligheterna att införa positiv särbehandling av underrepresenterat kön” Den gick inte igenom, men gav under sin korta behanding ifrån sig en unken stank. Hela grundfelet i sådant här vänstertänkande är att de oändliga mängd ”gruppindelningar” de gör av samhället, för det mesta bara är retoriska konstruktioner. De är inte verkliga sammanslutningar, och avspeglar oftast inte ens några intresselojaliteter. Diskriminering kan ske på grund av kön, men sådan diskriminering drabbar individer, och den individ som drabbas gagnas inte av kvoteringar av någon tänkt ”grupp”. Detta leder ju bara till mer diskriminering! För oss sverigedemokrater är det självklart att all form av tillsättning ska ske efter kompetens. De riktigt korkade förespråkarna för ”positiv diskriminering” som just Margareta Dovsjö är ett exempel på, brukar påstå att alla anomalier i könsfördelning på arbetsplatser skulle bero på diskriminering. Förstår ni vilken nivå det är på våra politiska motståndare? Det här är alltså personer som tydligen har skolkat eller sovit sig igenom biologilektionerna i skolan. Kvinna och man är ju skapade olika. Det handlar inte bara om så uppenbara saker som muskelstyrka, utan det finns även stora skillnader i hur hjärnan är uppbyggd, i hormonproduktion och instinkter, och så vidare. Jag vill rekommendera er socialdemokrater att bjuda in en av landets främsta hjärnforskare, Annica Dahlström, och be henne undervisa er. Om ni kan övertyga henne om att ni inte blir våldsamma kommer hon säkert.
    Min kollega Erik Almqvist begärde efter ett tag ordet och förklarade för auditoriet att begreppet ”positiv särbehandling” naturligtvis innebär att någon annan blir negativt särbehandlad!

    Detta möte var det sista för vår ledamot Bengt Ohlsson. Han flyttar från kommunen den första oktober, och när man gör det måste man också säga upp sin plats i fullmäktige. När länsstyrelsen (som sköter hanteringen av valresultatet) har sammanträtt, någon gång i oktober, så kommer den att utse undertecknad till ny ledamot. Vår andre ersättare Håkan Liljeberg kommer att flyttas upp till förste ersättare, och ny andre ersättare blir Kent Ekerot.

    2007-10-03
    Hans-Olof Andersson

  • KF 30 augusti: Att hantera en växande stad

    Av hansolof.andersson den 3 oktober, 2007
    0

    Det är dags att uppdatera er alla om vad som hänt inom kommunalpolitiken i Lund. Senaste kommunfullmäktige jag skrev om var alltså budgetmötet den 14 till 15 juni. Sedan inträdde sommaruppehållet, men sedan höststarten den 30 augusti har det varit tre möten.
    Den 30 augusti tog sig fullmäktige an två stora förslag som rörde planeringen av hur Lund ska utvecklas och formas i framtiden. Det ena var ”Åtgärdsprogram för grönstruktur och naturvård i Lunds kommun 2008-2010”. Det andra var ”Mark- och bostadsförsörjningsprogram 2008-2010”. När det gäller sådana här stora planer, så arbetar man inom politiken så brett som möjligt: det gäller att hitta lösningar som blir stabila och inte behöver ändras för mycket med skiftande majoriteter. Vi sverigedemokrater anser att de stora dragen i hur Lund byggs ut är bra. Kommunen har som mål att det skall färdigställas 1000 nya bostäder om året, men den verkligt stora utmaningen i detta är på lång sikt att klara kommunikationerna. Vi kommer att återkomma med längre artiklar och tankar om detta, men den här gången yrkade vi bifall till de lagda förslagen, som gick igenom med nästan total enighet.

    Ett annat byggärende var den nya detaljplanen för kvarteret Bytarebacken. Det är det kvarter som Malmborgs mataffär ligger i. Det finns sedan länge planer på att tillåta att byggnaden byggs på med två våningar på höjden. De som bor i de äldre husen på Bytaregatan har protesterat mot detta, både för att det blir mer skugga för dem, men också för att en transformatorstation behöver flyttas närmare bostadshusen.
    Det här ärendet visade verkligen på ett centralt problem i Lunds långsiktiga omvandling, från småstad till storstad, en omvandling som sker med en historiskt sett mycket hög hastighet. Kärnan i det hela är att Lund inte bara kan växa ut över slätten, utan också behöver växa på höjden och förtätas. Att bygga på en central byggnad med några våningar kan vara en mycket bra lösning, men detta innebär naturligtvis en stilmässig konflikt med den äldre stadsbild med en- och tvåvåningsbebyggelse som finns just längs Bytaregatan.
    Debatten i detta ärende blev lång och het, och när det blev omröstning röstade vänsterpartiet och miljöpartiet emot den nya detaljplanen, och alla andra för. Så här är det med dessa två partier: de är emot många byggprojekt, men är samtidigt experter på att ständigt tala om att det byggs för lite bostäder. Det är knappast en trovärdig inställning. Just i dessa hus kommer det att bli kontor, men självklart är det lika nödvändigt att tillgodose behovet av lokaler för arbetsplatser som det är att bygga bostäder.

    Ett annat ärende som togs upp denna kväll kan tyckas litet, men vara ganska intressant. Det handlade om investeringsanslag för ombyggnad av äldreboendet Margaretahemmet. I detta ärende röstade vi samma som vänstersidan, som liksom borgarna var för förslaget, men ville att det skulle skrivas in att ombyggnaden skulle ske så att varje ”brukare” fick en egen toalett. Det ska poängteras att det rör sig om korttidsboende för rehabilitering, men vi ansåg det ändå som självklart att det skulle byggas enskilda toaletter. Detta gick dock inte igenom.

    När man var igenom dessa fyra ärenden var det redan sent, och man hann bara med en mindre interpellation, Ett ärende som återremitterades, och några småärenden, som avklarades i stort sett utan debatt. Eftersom man hade sju ärenden kvar, beslutades om ett extra kommunfullmäktige att hållas två veckor senare, den 13 september.

    2007-10-03
    Hans-Olof Andersson

  • Kulturnatten

    Av hansolof.andersson den 21 september, 2007
    0

    Jag brukar inte vara så glad för Kulturnatten, ibland har det känns som om korvgrillandet och kommersen har tagit över. Men å andra sidan så kan väl Kulturnatten få vara lite av en stadsfestival, den lundensiska varianten av en sådan. Denna kväll begav jag mig till en diskussion som anordnades av Sydsvenskan, på gården utanför deras nya filial på Skomakaregatan i centrala Lund.
    Temat för diskussionerna var ”Vem bestämmer i Lund?” Det hela var uppdelat i tre delar. Det började med en debatt mellan Mats Olsson (v), och kommunalrådet Mats Helmfrid (m).
    För er som bor i andra delar av Sverige kan jag berätta att Lund är en värld för sig på många sätt. Jag tror att vi har bland de roligaste kommunpolitikerna i Sverige. Det finns ju ett gammalt talesätt i universitetsvärlden: ” i Uppsala får man inte vara dum, i Lund får man inte vara tråkig”. Trovärdighet i Lund är att kunna vara rolig. Att man är intelligent tas för givet.
    När Mats och Mats drar igång börjar de med en diskussion om vem som ska sitta till vänster och vem som skall sitta till höger. De blir ett bra rent fysiskt skådespeleri, och flera bra punchlines direkt. Det slår mig att Helmfrid är Lundavarianten av Halvan, och Olsson är Chaplin.
    Eskil Fagerström från Sydsvenskan som leder debatten, kollras bort direkt. Mats och Mats vill inte tala om makt och är snart inne i pajkastning om gamla byggnadsnämndsärenden om äventyrsbad och gud vet vad.

    Mats Olsson och Mats Helmfrid

    Debatten är dödfödd, politiker vill inte debattera makt, de vill debattera ideologi. I kommunalpolitik får man göra det genom att ta omvägen via konkreta frågor. Så snart handlar det om en motorvägsavfart, när man väl talar om trafik så vill Mats Olsson tala om George Bush (via klimathotet), men där… lyckas Eskil ta tillbaka initiativet! Men vad ska han säga nu, hela kraften har ju gått åt till att få stopp på Mats & Mats:
    – Eh, eh, eh… (jag citerar ordagrant)… jag tänker på vem som har makten… eh, eh…
    Men han misslyckas förstås att få upp samtalet på spåret. De två slipade debattörerna för snart över diskussionen på annat.

    Efter en paus är det dags för diskussion två. På vänster barstol sitter nu Elisabeth Johnsson från något som heter Lundavision, som sysslar med möten mellan näringsliv och akademi. På höger barstol sitter Emma Svensson, Lundagårdsredaktör. Lundagård är alltså den främsta studenttidningen i Lund. Det är främst Elisabeth som talar, det är mycket om ”bygga broar” ”öppna upp kommunikation”. Hon säger även: ”Vi har ganska många skärningspunkter att belysa”… Emma Svensson är sympatisk, men säger inte mycket. Jaha, här blev det mycket tal om hur olika kretsar i Lund ska mötas. Ingen av dem har en enda kreativ idé. Men makten då?…

    Jag får tråkigt, tankarna vandrar iväg… Jag ser på den dansande kon på mitt Sven Nordqvist-illustrerade anteckningsblock… och mediterar över… var makten finns… Diskussionen framför mig kör fast i en enorm frustration över ”Bristen på kontaktpunkter mellan de åtskilda världarna”. Elisabeth vill ha fler evenemang: ”Det borde vara lasershow varje vecka”. Det slår mig att hon i och för sig har rätt attityd om hon jobbar med kommunikation och möten (som det finns mycket av i Lund): Hon vägrar vara nöjd.

    Efter ännu en paus är det dags för samtal tre, mellan Närpolischef Jörgen Johnsson och Ebba Sofiadotter, som har suttit i Lunds ungdomsting. Dessa två skall tala om trygghet i Lund. Jörgen Johnsson säger att ”Lund är en trygg stad”. Men sedan förs det en diskussion om den enorma oro som många känner. Ebba berättar hur det är att vara ung kvinna och gå genom stan på natten: ”Om man kommer till ett mörkt ställe talar man i mobilen hela tiden…” Johnsson bedyrar återigen att Lund är tryggt. Det beror ju på vad man jämför med, tänker jag. Johnsson jämför med några andra större städer i skåne, han räknar upp Malmö och Helsingborg. Jo, det har han säkert rätt i, Lund är inte lika farligt som dessa. Men hur mycket säger det?
    När det är dags för frågor frågar en kvinna i publiken ”om det finns problem med bråk mellan invandrare och svenskar” Polis Jörgen svarar:
    – Nej! Vi borde se det men vi är lite förvånade över att vi inte ser det.

    Sen är det slut, några goda vänner har dykt upp, och vi skall uppleva resten av kulturnatten tillsammans. Men… var nånstans finns makten i Lund? Med mitt sällskap går jag in i folkvimlet i stadshallen, ser på en bra konstutställning, och visar sedan var det är kommunfullmäktige sammanträder.
    Jovisst, vi politiker har makt. Men mest makt har nog ändå media. De trevliga människorna på sydsvenskans lundaredaktion, som har gjort evenemanget tidigare på kvällen, skulle inte haft så mycket makt om inte människor av någon märklig anledning är så underdåniga för pressen. Journalisterna gör sitt bästa att på den korta tid de på sig varje dag sätta ihop en tidning, och många av dem har en hel del integritet, så mycket de kan ha utan att riskera att bli avskedade. Men medierna är också rädda för varandra, rädda att avvika från hur man ska skriva, vad man ska tycka, vilka frågor man ska ställa överhuvudtaget. Om inte vi alla vore så tränade att lyda rädslans impulser, om vi stängde av TV:n och lyssnade på en maktlös medmänniskas berättelser istället; då skulle vi alla vara jämlika makthavare.

    07-09-21
    Hans-Olof Andersson
    Impressionistisk bild av kulturnatten

  • Ett energibolag presenterar sina visioner

    Av hansolof.andersson den 20 september, 2007
    0

    Grand hotel i Lund

    Onsdagen den 5 september var vi Sverigedemokrater i Lund inbjudna till ett evenemang ordnat av det kommunala bolaget Lunds Energi. Bolaget fyller faktiskt hundra år i år. Evenemanget ägde rum på Grand Hotel, och var på många sätt ganska imponerande. Det var inte vad man kunde förväntat; ett självgott hyllande av det förflutna, parat med professionell optimism inför framtiden; utan ganska realistiskt inriktat på de stora utmaningar energibranchen står inför. Lägg märke till att jag skriver ”ganska realistiskt”!

    Först i talarstolen är Jan Samuelsson, Lunds Energis VD. Det första ord han säger är ”Klimatfrågan…”. Lite senare i samma mening säger han ”…klimataffären”, ett uttryck jag aldrig hört förut! Med detta har han förberett oss alla som sitter där, politiker, näringsliv, och vetenskapsmän, på vad som komma skall. Efter några ord om bolagets ekonomi, och en del annat, lämnar han över ordet till den förste föreläsaren. Det är Thomas B Johansson, professor i energisystem, och verksam vid Internationella miljöinstitutet vid Lunds universitet. Han har tidigare varit ansvarig för energi- och miljöfrågor inom FN:s utvecklingsprogram, UNDP.

    ”Ska man göra något åt problemen, så krävs det radikala åtgärder, samtidigt. Jorden befinner sig i ett tillstånd utanför de naturliga variationerna under de senaste 400 000 åren.”, börjar han. Sedan lägger han fram en rad exempel på hur människan förändrat sin miljö, och när han nämner saker som har orsakat ekonomiska problem, så kan jag tydligt märka hur en del personer i riktigt dyra kostymer i publiken vrider på sig. Ett sånt exempel är att torskfisket utanför Newfoundland, efter att tidigare ha gett 100 000 till 200 000 ton per år, sedan 1992 inte ger några fångster alls. Andra, mindre ätbara, arter har tagit över torskens tidigare habitat på grund av överfiske.
    Sedan går han över till växthusgasernas påverkan på atmosfären. Jordens medeltemperatur har under de senaste 400 000 åren varierat ned till cirka 6 grader kallare än nu, och när det har varit i den lägre delen av det spannet, så har det varit istid. Just nu är det ovanligt varmt, och de mänskliga koldioxidutsläppen har hittills ökat medeltemperaturen med 0,7 grader. Johansson hävdar att de artificiellt skapade koldioxidutsläppen behöver vara noll år 2050 för att det ska vara någon rimlig chans att hindra temperaturökningen vid två grader. ”Var finns landets politiska vilja?” frågar Johansson. ”Det finns ingen marknad som klarar av att göra sådana här omställningar utan hjälp från statsmakter”.
    Det är sannerligen inget glatt budskap Thomas B Johansson har om chanserna att hindra den globala uppvärmningen. Hans slutsats är ”Problemen är inte tekniska,de är politiska”. Han nämner sådant som statliga subsidier till kolindustrin i många länder.

    Efter en paus får vi lyssna på Mattias Rapp, chef för intresseorganisation Svensk Vindkraft. Han är naturligtvis inbjuden just för att Lunds Energi gärna vill satsa på vindkraft, vi har redan flera ”snurror” inom kommunen. Mattias Rapp hävdar att vindkraften numera är lönsam, speciellt efter de senaste årens stigande elpriser. Han berättar att det är ett mål inom EU att 20 procent av all energi år 2020 skall komma från förnyelsebara energikällor, detta kallas ”20-20-20-målet”.

    Näste talare är Tomas Kåberger, adjungerad professor vid Internationella miljöinstitutet vid Lunds Universitet. Han är uppenbarligen inbjuden för att ge stöd åt den energikälla som Lunds Energi planerar att nästan fullständigt stödja sig på inom några år: bioenergi.
    Tomas Kåberger låter som en försäljare, inte en vetenskapsman, när han talar för bioenergi. Hans tro på denna energiform är bergfast. Det handlar mycket om etanol och pellets, och han är noga med att påpeka att eftersom sjötransporter är så enormt mycket billigare, både ekonomiskt och miljömässigt, än transporter på land, så kan det mycket väl vara helt rationellt att vi i sverige importerar biobränsle från andra sidan jorden!
    Men han lyckas inte riktigt övertyga mig om att biobränsle är framtiden. Det påpekas flera gånger under dagen att livsmedelspriserna nu faktiskt har börjar stiga (bland annat på grund av övergång till resurskrävande animaliskt protein bland den nya medelklassen i Indien), så det överskott på odlingsmark som resonemanget bland annat bygger på, kanske inte finns mycket längre.

    Alla föredragshållare på detta evenemang är överens om att de fossila bränslena måste avskaffas, och alternativen sägs vara de förnyelsebara energikällorna. Men då saknas naturligtvis en energikälla i resonemanget: kärnkraften.
    Det är märkligt, det verkar fortfarande, 27 år efter folkomröstningen, vara omöjligt att tala om kärnkraften. Lunds Energi kan naturligtvis inte bygga egna kärnkraftverk, men nuförtiden sitter inte bara nordens, utan hela Europas elnät ihop, och Lunds Energi säljer både fjärrvärme och elektricitet. Det nya kraftverk man planerar att bygga utanför Lund, I Örtofta, skall ersätta det ganska stora användande av naturgas man nu har, med ett nästan fullständigt förlitande på biobränslen. Örtoftaverket ska producera både värme och elektricitet.
    Men de resonemang som förs denna dag är inte på något sätt begränsade till Lunds kommun, utan all argumentation förs i globalt eller nationellt perspektiv. Och då borde kärnkraften vara med i resonemangen.

    Men under det sista föredrag vi får lyssna till innan lunchen, fortsätter lovsången till biobränslena. Den här gången blir det lite poesi i det hela, när Carl Piper, ordförande i Högesta & Christinehof förvaltnings AB, berättar om hur ett stort gods kan använda halm och andra restprodukter för att producera energi. Det är rena Jacques Werup i de jordiga och friskluft-fulla klangerna i orden. Men Carl Piper påminner oss också om det som Tomas Kåberger sköt ganska mycket åt sidan i sina resonemang: marken behövs också för att odla mat. En del biobränslen konkurrerar med matproduktion, andra gör det inte.

    Mattias Rapp, Carl Piper, Lena Slovak

    Under eftermiddagen fortsätter det hela med paneldiskussion mellan deltagarna. Det sägs inte så mycket nytt där, men Tomas Kåberger preciserar vad han tycker behövs för att vi ska komma ifrån de fossila bränslena: En generell koldioxidskatt, istället för systemet med utsläppsrätter, som är det som är i bruk i Europa nu.

    Den näste föreläsaren är meteorologen Martin Hedberg. Har arbetar på Swedish weather and climate center, ett företag som, såvitt jag förstår det, kan betraktas som konsulter inom områdena väder och klimat.
    Martin Hedberg har tagits till Lund denna dag för att definitivt slå spiken i kistan för eventuella tvivel om att mänsklighetens utsläpp av växthusgaser är allvarliga, eventuellt fatala. Föredraget han håller, ackompanjerat av en visuellt effektiv power point-presentation, är entydigt i sin bild av forskningsläget. Det är ingen mening att jag försöker återge det i sin helhet, men han förklarar för oss att det är tre faktorer som genererar klimatförändringar: solinstrålningen, planetens albedo (färg), och växthusgaserna, som verkar som isolering. Han redogör för ståndpunkterna inom klimatforskningen, och hans slutsats är samma som den som Tomas B Johansson presenterat några timmar tidigare: läget är mycket allvarligt. Den globala uppvärmningen är orsakad av mänskliga aktiviteter, och radikala åtgärder behövs för att vi ska kunna hejda den. På frågan om världens forskare är överens om detta, svarar han att de är ”klockrent” överens.

    Martin Hedberg, meterolog

    För att ytterligare inskärpa hos oss att de fossila bränslenas tid måste upphöra, får vi sedan lyssna på ett föredrag av Vladislav Savic från Sveriges Radio. Det handlar om kampen om oljan. Den bild han ger, centrerad kring maktkampen i mellanöstern, tycker jag är gravt förenklad. Han beskriver det som en kamp mellan USA och Kina, och att USA helt enkelt vill ha militär kontroll över så stor del av mellanöstern som möjligt, bara för oljans skull. Det påståendet är lite svårt att tro på, med tanke på de enorma belopp den amerikanska närvaron i mellanöstern kostar. Det finns naturligtvis ren säkerhetspolitik i det hela också, som till exempel kampen mot terrorism, och oron för ett eventuellt iranskt kärnvapenprogram.

    När det hela är över framåt kvällen, är det ju ingen tvekan om att vi till stor del fått vara med om ett säljmöte från energibranchen, och det står klart att i alla fall vårt lokala energibolag, Lunds Energi, har en mycket klar bild av framtiden och hur dess utmaningar ska bemötas. Som kommunpolitiker beundrar jag den klara visionen i det hela, men saknar, som sagt, en komponent i dessa inte bara kommunala, utan också nationella och globala resonemang vi lyssnat på. Kärnkraften borde varit med, inte nödvändigtvis för att den skulle vara bättre än biobränsle och vindkraft, utan därför att den globala energiekvationen inte är realistisk att få ihop utan både fortsatt drift av de cirka 400 reaktorerna i världen, och en kraftig utbyggnad med fler reaktorer. En sådan utbyggnad pågår bland annat i Indien och Kina, och som bekant i Iran. Men i Sverige åldras våra kärnkraftverk, utan att det finns någon realistisk plan för hur energin från dem skall ersättas den dag de är utslitna. Energibranchens i övrigt friska visionerande om framtiden är inte utan sina förträngningar.

    07-09-20
    Hans-Olof Andersson