Kommunfullmäktigemöten | Sverigedemokraterna i Lund | Sida 5

Kommunfullmäktigemöten

  • KF 13 december: Som en fisk på torra land

    Av hansolof.andersson den 23 december, 2007
    0

    Det börjar på allvar röra på sig i Lund. Lund är en vital stad, men det är också en stad där många människor är rädda för att yttra sin åsikt. När jag själv arrangerade studentaftnar på Akademiska föreningen för cirka tio år sedan, så var det största ögonblicket när, på den efterföljande frågestunden, någon allra längst bak i publiken, någon som dittills inte vågat yttra sig, till slut tog bladet från munnen och och vågade ställa en kritisk fråga. Det var som att bedriva gruppterapi, och när kvällen var slut kunde man känna att man hade gjort något för att vitalisera det offentliga samtalet.

    Uppgiften för oss sverigedemokrater i Lunds kommunfullmäktige är, under denna valperiod, exakt detta: att ställa frågorna som de andra inte vågar ställa varken till sig själva, eller någon annan. Att visa för de andra politikerna, och för hela Lund, att man inte behöver vara rädd. Detta var kvällen då vår motion om ”Avskaffande av mångfaldsplan för Lunds kommuns förvaltningar och bolag” till slut kom upp för behandling.
    Men först något om några av de många andra ärendena.

    Simundervisning
    Det blev ganska snart riktigt roligt. I ärende åtta skulle det beslutas om taxor för kultur- och fritidsnämnden (för 2008). Det handlade om hyror för olika lokaler, campingavgifter, inträdesavgifter för bad, konsthall med mera. Det av nämnden lagda förslaget innebar bara modesta höjningar och vi sverigedemokrater yrkade bifall.

    Mats Olsson simundervisar, ett
    Mats Olsson (v) simundervisar

    Sedan fick vi alla i salen en lektion i fräckhet. Mats Olsson från vänsterpartiet går upp i talarstolen och frågar, med ett illmarigt leende, ordförande Annika Annerby- Jansson, om han får argumentera i ärende nitton, en motion. Motionen hette ”Slopad avgift för simundervisning”. Simundervisningen är redan gratis för eleverna, men skolan betalar en avgift till badhuset. Motionen föreslog helt enkelt att kultur och fritid skulle tilldelas ökade anslag i stället.
    Mats Olsson vänder sig en bit in i sitt anförande mot Annika Annerby-Jansson, och säger att om han får argumentera i motionen nu, så lovar han att tala mindre när sedan motionen kommer upp. Otroligt nog går ordföranden med på detta, och Mats Olsson sätter igång och talar länge, länge, i sin motion, ett ärende som skall upp mycket senare på dagordningen.
    Det här är så fascinerande, för det visar hur det går till när folk från vänstersidan lurar borgare. Speciellt moderater är så här, de tänker tekniskt, de är dåliga på omedelbar psykologisk insikt, och ibland har de helt enkelt lite dålig stridsinstinkt. Visst var avgift för simundervisning en av de många taxorna i det stora paket av taxor vi skulle ta ställning till. Så om Mats Olsson bara hade satt igång och talat om simtaxan, utan att fråga ordföranden, hade hon knappast kunnat säga att han avvikit från ämnet. Men vad han nu uppnådde var att lyckas förnedra ordföranden lite. Han fick henne att säga ja, genom att han lovade att tala mindre senare. Javisst, han kanske håller sitt löfte, men han har bara lovat vad han själv skall göra! Så någon tidsbesparing från vänsterpartiets sida är det förstås inte tal om, säkert som amen i kyrkan får vi en upprepning av argumenten när motionen, på KF i januari, till slut tas upp. Märk väl, det är inte Mats Olsson som jag är irriterad på, jag kan bara gratulera honom för hans insikt i hur han skall angripa ordföranden. Det är ordföranden som är för mjuk och eftergiven.

    Mats Olsson simundervisar, tva
    Simundervisningen fortsätter

    Mångfaldsmotionen
    När klockan var halv tio var det äntligen dag för behandling av vår motion ”Avskaffande av mångfaldsplan för Lunds kommun förvaltningar och bolag”. Ni kan läsa den på denna sida, under rubriken motioner. Själva planen finns på Lunds kommuns hemsida, www.lund.se (sök sedan efter ”mångfaldsplan”)
    Varför vill vi sverigedemokrater avskaffa mångfaldsplanen? Är vi något slags tråkiga monokulturalister som vill att allt och alla ska vara likadana i Lund? Nej, självklart inte.
    Mångfaldsplanen är ett dokument, antaget av Lunds politiker 2002 ( i enighet vad jag förstår) som nästan uteslutande handlar om kommunens personaltillsättningspolicy. Dess hårda kärna, nästan det enda helt konkreta, (inlindad i en otrolig mängd svammel) är följande mening, under rubriken ”MÅL” på sidan 3:

    ”att inom de närmaste åren ska minst 10% av förvaltningarnas anställda vara rekryterade bland arbetstagare med annan bakgrund än svensk”

    Detta är vad det hela centralt handlar om, att ett etniskt kvotmål ska tillämpas! Så skall det naturligtvis inte gå till vid personalrekrytering. Sådant kallas diskriminering. Naturligtvis är det kompetens, och bara kompetens, som skall räknas när kommunen anställer.
    Vad som har hänt sedan vi lämnade in motionen för cirka ett halvt år sedan, är att vi, efter att ha studerat en del juridik, kommit fram till att det enda rimliga sättet att tolka den nuvarande lagstiftningen, är att det är lagstadgat att varje kommun skall ha en mångfaldsplan. När min kollega Erik Almqvist gick upp i talarstolen, omformulerade han yrkandet i motionen:

    ”Att mångfaldsplanens nuvarande text ersätts med ”vid tillsättande av tjänster inom Lunds kommun ska det inte tas några ovidkommande hänsyn till etnisk tillhörighet”

    Definition av ”svensk” efterfrågas
    En central punkt i det inledningsanförande som Erik Almqvist sedan höll, var att han frågade de andra politikerna, av vilka de flesta i salen hade varit med och röstat igenom mångfaldsplanen för fem år sedan: ”Hur definierar ni svensk?”
    Sedan började en fantastisk show. Vi hade varit lite oroade för att den politiska autismen som så ofta visar sig när våra motståndare fångas med byxorna nere, skulle göra att de satt tysta. Men så gick det inte! De satte igång och begära ordet, och snart hade vi en rad fula fiskar på kroken! De var i allt annat än sitt rätta element när de låg där och sprattlade, (stod i talarstolen och pratade alltså) och det var bara en fråga om tid innan de skulle ta död på sig själva genom att flåsa sina gälar torra.
    Naturligtvis ville inte de andra partierna skicka upp sina höjdare att prata; få av de andra partierna är stolta över mångfaldsplanen. De flesta har röstat på den av ren politisk korrekthet, av ren ryggradslöshet. För att försvara detta oförsvarbara dokument skickades, med ett undantag, (från m) politisk kanonmat fram.
    Den förste av dem var Roland Andersson, (s). Erik och jag fattade penna respektive dator för att anteckna det värsta. Jag fick ner följande till papper:

    ”Det finns en del flum i mångfaldsplanen. Jag måste erkänna att jag tycker väldigt mycket om flummet”

    Det var ungefär vad han hade att säga. Sedan fick vi i tur och ordning höra Johan Matsson (mp), Agneta Lindskog (kd), Marta Santander (v) Mats Helmfrid (m), Sven-Bertil Persson (dv) och Lars Larsson (fp).
    Som väntat hade de inget annat än aggressiva floskler, och ren förvirring, att komma med. Två av dem gav sig på att besvara Erik Almqvists fråga om hur de definierar ordet ”svensk”. Agneta Lindskog sade att det var samma som ”svensk medborgare”. Marta Santander sade att svensk var en som var ”delaktig i det svenska samhället”. Andra var visa nog att inte ens försöka. Hela vår poäng var att de måste kunna ge en definition, hur skulle annars den etniska kvoteringen kunna genomföras? Med en sverigedemokratisk tillsättningspolicy i Lunds kommun (tillsättning efter kompetens, och bara kompetens) skulle hela problemet bortfalla.

    Mats Helmfrid sprattlar
    En intrasslad Mats Helmfrid (m) försöker komma loss

    Så här är de, mångkulturfanatikerna, från (v) till (m) på den politiska skalan: de gödslar med begrepp, kategorier och värdeord, som de inte är i närheten av att kunna definiera. Detta resulterar i ett förståndsmässigt haveri av sådana proportioner, att allt de har kvar är skammen. Och våldet mot oss oliktänkande förstås, som Roland Andersson i förbifarten faktiskt erkände är det som socialdemokraterna vid flera tillfällen har tagit till när orden har trytit. De är som Robert Mugabe, svenska sossar.

    Trålen knyts ihop
    Efter ungefär en halvtimme var de klara. Erik Almqvist och jag log mot varandra tvärs över salen. Vi begärde både ordet, och gick fram till talarstol och overheadapparat. De andra hade fantiserat om mångfaldsplanens text och dess intentioner. Nu var det dags att bemöta alltihopa, med texten pedagogiskt, sida för sida, exponerad på den vita duken över presidiet. Det var verkligen mycket att gå igenom.
    Cirka tjugo minuter senare var det över. Den irrationella och illasinnade sörja som mångfaldsplanens text utgör var färdigdissekerad. Dess tillskyndare hade hela kvällen svurit sin trohet mot texten, och detta kommer att göra det extra svårt för borgarna, i det arbete som nu pågår med att ta fram en ny mångfaldsplan. I voteringen föll vårt ändringsyrkande med röstsiffrorna sextiotre mot två, men ni skall se att vår kritik kommer att påverka hur den nya skrivs. Ni förstår, den verkliga politiska striden står inte i voteringarna, det äger rum inne i människornas själar, som en produkt av möten och dialog med andra människor. Tro mig, vi har alla en själ, även om rädsla, propaganda, och politisk korrekthet kan få mångas att desperat snappa efter luft. Som en fisk på torra land, ungefär.

    Hans-Olof Andersson 2007-12-21

  • KF 22 november: Bananviftande och gränslöst hyckleri

    Av hansolof.andersson den 28 november, 2007
    0

    Så var det dag för ännu ett nytt komunfullmäktige! Det enda ställe i Lund där alla politikerna tvingas lyssna på varandra, där de inte kan komma undan ett demokratiskt samtal.

    Huggsexa om skolan!
    Efter ett detaljplaneärende (kvarteret måsen) hade klarats av, var det dags för den slutliga uppgörelsen om den så omstridda direkta skolpengen. Beslut skulle egentligen ha tagits på förra KF, men vänstersidan fick igenom en återremiss; det behövs bara en tredjedel av rösterna för en sådan. Syftet med återremisser är att utreda ärendet ytterligare, men det var inte därför vänstersidan begärde det: de är redan säkra på att de inte vill ha systemet. Återremissen var bara ett försök att försena ärendet, i syfte att kanske kunna omöjliggöra ett införande från årsskiftet. Vi sverigedemokrater är mycket skeptiska till den direkta skolpengen, men röstade då emot återremissen: sådant ofruktbart (och dyrt!) obstruerande är för lågt för oss. Vi röstade helt enkelt nej till förslaget både den gången och nu när det var dags för ett riktigt beslut. Det gick dock igenom, borgarna har ju egen majoritet och har hållit ihop hela vägen. Vi får se hur det faller ut!
    Vi sverigedemokrater anser att den svenska skolan ska slippa vara ett område för vilt experimenterande. Ända sedan kommunaliseringen av skolan i början av nittiotalet har vi sverigedemokraterna motsatt oss detta; kommunaliseringens syfte var att prisge skolan till kommunalt godtycke; på detta sätt kunde makthavarna på riksnivå avhända sig ansvaret, och skylla förfallet på lokala förhållanden.

    Hyckleri på högsta nivå!
    Efter över tre timmars debatt i ärendet ovan, var det dags för motionerna. Först var det en från de tre vänsterpartierna, de påstod att den rörde ”Offentlig upphandling för hållbar utveckling och socialt ansvar”. De påstod sig tala för att Lunds kommun, skulle i sin upphandling, inte skulle bryta mot de mänskliga rättigheterna, och inte heller mot ILO:s (International Labour Organisation) kärnkonventioner. Man sade också att kommunen bör ”påbörja en dialog kring mänskliga och fackliga rättigheter med kommunens leverantörer av livsmedel och arbetskläder”.

    Ulf Nymark (dv) viftar med banan
    Ulf Nymark (dv) fångad på bild då han talar sig glödhet för arbetsrätt för de som arbetar med bananerna som levereras till Lunds kommun.

    Det är så här det går till i politiken: makthavare omger sig med en svärm av fina ord. De tycker om att prata om rättigheter på andra sidan jorden, medan de hånskrattar åt samma sak här hemma. De fjärran makthavare de tycker om att befrynda sig med, är ofta grymma diktatorer, som de gör till sina personliga vänner. Se bara på Olof Palmes och Ingvar Carlsson umgänge med Fidel Castro och Robert Mugabe.
    Borgarna vågade förstås inte yttra någon sådan kritik mot vänstersidan, utan höll sig till teknokratiska argument för att slippa säga ja till alla att-satser.
    Vår talare i ärendet var Erik Almqvist, som gick upp i talarstolen och påpekade det ohyggliga förföljande av enskilda anställda och näringsidkare, som socialdemokrater och vänsterpartister ägnar sig åt här hemma, i Sverige, i vårt eget land! Det senaste exemplet är hur Carina Hägg, social”demokrat” från Värnamo, kontaktat det lokala näringslivet i trakten av Värnamo, och uppmanat till bojkott av den näringsverksamhet som bedrivs av en lokal företagare. Varför? Därför att denne är sverigedemokrat! Sök på ”Carina Hägg” på sd-kurirens hemsida för mer fakta i det ärendet.

    Förvirring mot otrygghet!
    En motion till hann man med. Det var Oskar Krantz (fp) ”Gör Lund tryggare”. Den skrevs för ungefär ett halvår sedan. En tidning, jag tror det var den större draken av de två som har lokal spridning här i stan, lyckades vinkla en debatt om otrygghet till att det skulle handla om att klippa buskage och sätta upp fler gatlyktor. Är det någon av er som tror att det hjälper? Man kanske inbillar sig att man är tryggare, men det är man inte.
    Men folkpartiet var snabba att rida på vågen som debatten skapade, och lägga denna motion. Den yrkade att ”kommunen skall upprätta en kartläggning av vilka platser som idag upplevs som otrygga, och därefter upprätta en handlingsplan för hur de skall göras tryggare”.

    Ja, ni hör att det inte hänger ihop. Antagligen menar han ”en förteckning” inte ”en kartläggning”, men än värre blir det när han tar för givet att platser som upplevs som otrygga verkligen är otrygga. Och hur blir det med de platser som upplevs som trygga, men inte är det? Men ett stycke billig retorik tvekar aldrig folkpartiet att prestera; partier som inte kan analysera och förstå vad som händer, och bygga en politik på det, ägnar sig istället åt att prestera just billig retorik.

    Det blev i alla fall ett bifall till motionen, men det betyder inget, absolut inget, för varken den upplevda eller den verkliga otryggheten i vår stad. Alla som har någon kontakt med verkligheten vet att det är brottligheten som är problemet. När jag skriver detta nås jag av nyheten att det brinner på hyreshusvindar både i Landskrona och i Malmö. Samtidigt! Uppenbart rör det sig ju om två samordnade brandattentat. Närvarande är ”ungdomsgäng” som kastar sten på brandbilarna, och på brandmännen! Terrorn härjar i vårt land.
    Den växande otryggheten i Sverige beror på ett växande etniskt våld, som är riktat mot det svenska samhället, och mot enskilda svenskar.

    När denna motion var avklarad var klockan halv elva, och resten av ärendena fick bordläggas. Inte heller detta möte kom man fram till vår motion om Avskaffande av mångfaldsplanen.
    Nästa KF är den 13 december. Se dramatiken antingen på lokal-TV, nätet, eller från läktaren i stadshallen!

    Hans-Olof Andersson 2007-11-28

  • KF 27 september: Byggplaner i långbänk

    Av hansolof.andersson den 3 oktober, 2007
    0

    Jag skrev om förra kommunfullmäktige att det var rörigt i början. Detta möte var tyvärr rörigt på ett mer konsistent sätt. Den här gången var närvaron god, men problemet var att presidiet hade svårigheter att kontrollera situationen. Mer om detta nedan.

    Långt mer än hälften av detta möte upptogs av ett enda ärende: ”Utbyggnadsprogram för Lunds kommun 2008-2013 med utblickar mot 2025”. Ett sånt här utbyggnadsprogram är egentligen inte så mycket ett beslut om vad som skall byggas eller inte, de enskilda projekten tas var för sig i fullmäktige när det blir dags. Det är ett slags generalplan, och det är verkligen fascinerande att begrava näsan i de digra papperna från förvaltningarna. I korthet kan sägas att det handlar om att hantera det faktum att Lund växer så det knakar. Kommunens mål är att möjliggöra byggandet av 1000 bostäder per år, men samtidigt måste man ju tillhandahålla mark för industrier (så kallade ”verksamhetsområden”) och planera för hur offentlig service, kommunikationer, och sådant som energiförsörjning skall byggas ut.
    En central dröm (ett viktigt ord inom politiken, så härligt att få säga det!) för Lund är förverkligandet av ”Lundalänken”. Det handlar om att skapa en kommunikationled från stationen, förbi sjukhuset, tekniska högskolan och Ideon, vidare förbi Brunnhögsområdet, Linero, och sedan vidare till Dalby och Veberöd. Man har redan, genom vägbygget genom sjukhusområdet för några år sedan, öppnat en del av sträckan för busstrafik. Men på lång sikt vill man hellre ha spårtrafik, kanske med något slags mellanting mellan tåg och spårvagn.

    Denna kväll var det vice ordförande, moderaten Tranje som ledde det mesta av mötet. Han höll i klubban hela tiden under punkten om utbyggnadsprogrammet, och orsakade många stönanden från fullmäktige. Tranje Danielsson är gediget rutinerad, och har förmåga att förstå formalia på ett sådant här möte. Men det är tyvärr inte liktydigt med att leda mötet med tydlighet och säkerhet. Vid flera tillfällen under kvällen var han mycket osäker på propositionsordningen, och detta resulterade vid något tillfälle i ett ganska förnedrande beteende från ledamöter, när dessa ropade ut uttryck för diverse känslor från sina stolar, utan att ha begärt ordet. Vid ett tillfälle hoppade det till exempel ur följande ur munnen på Claes-Göran Jönsson, socialdemokratet som i merit av sin ålder har placerats på första raden:
    – Det står ingen i talarstolen!
    Detta var visserligen sant för tillfället, men knappast nödvändigt att upplysa om. Den socialdemokrat jag satt bredvid, Margareta Dovsjö, såg ut att vilja gå fram och strypa sin partikollega.
    Ett problem var att talarlistan under det mesta av debatten var väldigt lång, men tyvärr inte tillgänglig för någon annan än presidiet. Trots skriftliga uppmaningar ville av någon anledning inte Tranje läsa upp vilka som stod på tur att tala. Detta klarar Annika Annerby-Jansson alldeles utmärkt när hon är i tjänst.

    Åter till själva ärendet. Det visare sig, när det närmade sig beslut, att det fanns inte mindre än åtta (eller var det nio?) olika förslag. moderaterna, kristdemokraterna, och folkpartiet yrkade på det som de föreslagit i kommunstyrelsen. Socialdemokraterna försökte ta en billig poäng genom att yrka på ett tillägg om ”fler hyreslägenheter” (ett förslag som egentligen mest var luft) De andra partierna yrkade på andra mindre ändringar. Vi sverigedemokrater yrkade liktydigt med det förslag som centern hade röstat i kommunstyrelsen (men i fullmäktige krånglade till ytterligare, till ett nytt, eget förslag): Att fyra områden i Lunds östra delar tills vidare bör utgå ur planen: Det handlar om värdefull jorbruksmark, bland annat det märkliga bostadsområdet som som heter ”Södra Råbylund” och planeras att slängas ut på åkermarken söder om Dalbyvägen.
    Men det förslag som vann var alltså kommunstyrelsens. Det enorma arbetet med att planera utbyggnaden av Lund går vidare, och jag vill passa på att be er lundabor som läser det här att engagera er! Jag vet att många människor känner att den politiska makten är fjärran, men så är det inte! Sverigedemokraterna arbetar just nu med att utveckla en egen politik för byggande och stadsplanering i Lund. Hör av dig om du vill vara med!
    SAC demonstrerar
    Någon gång mot slutet av kvällen tog några i publiken på läktaren fram en banderoll och hängde ut över räcket. Detta är förbjudet att göra i fullmäktige, och Tranje Danielsson tände faktiskt till riktigt ordentligt i sina försök att få bort banderollen. Riktigt vad det stod på den gick inte att läsa tydligt (se själva på bilden) men klart står att manifestationen genomfördes av SAC, syndikalisternas fackförening. Det är alltid uppfriskande att se att någon vågar utmana LO-fackens brutala försök till maktmonopol. Vi sd:are blir ibland utsatta för hot och trakasserier från LO-fack, och jag tror inte SAC.arna har det mycket lättare i kampen för sina demokratiska rättigheter.

    2007-10-03
    Hans-Olof Andersson

  • KF 13 september: motioner om insyn och diskriminering

    Av hansolof.andersson den 3 oktober, 2007
    0

    Detta möte började med en stor röra. Vi hade den här gången kärt besök av flera av våra aktiva från Helsingborg och Örkelljunga, som hade bänkat sig på läktaren. Jag hade lovat dem en del dramatik, men det var knappast den bästa sidan av det lundensiska de fick se till en början.
    Det var nämnligen mycket dåligt med närvaron hos flera partier, bland annat folkpartiet. Det var så illa att man inte hade ersättare till alla platser. Under det mesta av mötet stod tre stolar tomma! Detta, plus att många kom sent, skapade stor oro, och det dröjde också en lång stund innan det blev ordning i salen.

    Sedan drog det igång, med behandlandet av sverigedemokraternas första motion som första punkt. Den heter ”Motion angående införande av insynsplatser i styrelser och nämnder”. (Kan läsas under ”motioner” på denna hemsida)
    Som väntat var inte de andra partierna i stånd till en fruktbar dialog, inte ett enda av dem. De ville inte ens fundera över att låta oss, helt utan lön och yttranderätt, sitta med på nämndmötena. Vad är de så rädda för? Varför denna ljusskygghet? Rädsla skapar tankeblockeringar, och i sådana själsliga tillstånd fungerar knappast människor som företrädare för folkviljan. Jag har tagit upp denna ”politiska autism” tidigare, och jag vet att jag kommer att tvingas återkomma med fler exempel och analyser av detta bedrövliga tillstånd. Mats Helfrid, moderaterna, blev riktigt tragisk när han hänvisade till att det finns möjlighet för små partiet att förhandla sig in i nämnd- och kommunstyrelsearbetet. Mats! Vi sverigedemokrater har varit öppna för förhandlingar från första stund, och det vet du! Du kanske till och med vill prata, men får inte för de höga herrarna i Stockholm?

    Motionen gick alltså inte igenom, men det är ingen katastrof för oss. En del av nämndmötena är ju förstås öppna för allmänheten, och protokollen är ju offentliga, men på lång sikt behöver vi insyn i allt nämndarbete. Vi kommer att få anledning att återkomma om det här.

    Sedan fortsatte kvällen med fyra motioner, och en interpellation. Jag ska berätta lite mer om ett av dessa ärenden.
    Margareta Dovsjö, det socialdemokratiska kommunalrådet, hade lämnat in en märklig motion. Den hette ”Utred möjligheterna att införa positiv särbehandling av underrepresenterat kön” Den gick inte igenom, men gav under sin korta behanding ifrån sig en unken stank. Hela grundfelet i sådant här vänstertänkande är att de oändliga mängd ”gruppindelningar” de gör av samhället, för det mesta bara är retoriska konstruktioner. De är inte verkliga sammanslutningar, och avspeglar oftast inte ens några intresselojaliteter. Diskriminering kan ske på grund av kön, men sådan diskriminering drabbar individer, och den individ som drabbas gagnas inte av kvoteringar av någon tänkt ”grupp”. Detta leder ju bara till mer diskriminering! För oss sverigedemokrater är det självklart att all form av tillsättning ska ske efter kompetens. De riktigt korkade förespråkarna för ”positiv diskriminering” som just Margareta Dovsjö är ett exempel på, brukar påstå att alla anomalier i könsfördelning på arbetsplatser skulle bero på diskriminering. Förstår ni vilken nivå det är på våra politiska motståndare? Det här är alltså personer som tydligen har skolkat eller sovit sig igenom biologilektionerna i skolan. Kvinna och man är ju skapade olika. Det handlar inte bara om så uppenbara saker som muskelstyrka, utan det finns även stora skillnader i hur hjärnan är uppbyggd, i hormonproduktion och instinkter, och så vidare. Jag vill rekommendera er socialdemokrater att bjuda in en av landets främsta hjärnforskare, Annica Dahlström, och be henne undervisa er. Om ni kan övertyga henne om att ni inte blir våldsamma kommer hon säkert.
    Min kollega Erik Almqvist begärde efter ett tag ordet och förklarade för auditoriet att begreppet ”positiv särbehandling” naturligtvis innebär att någon annan blir negativt särbehandlad!

    Detta möte var det sista för vår ledamot Bengt Ohlsson. Han flyttar från kommunen den första oktober, och när man gör det måste man också säga upp sin plats i fullmäktige. När länsstyrelsen (som sköter hanteringen av valresultatet) har sammanträtt, någon gång i oktober, så kommer den att utse undertecknad till ny ledamot. Vår andre ersättare Håkan Liljeberg kommer att flyttas upp till förste ersättare, och ny andre ersättare blir Kent Ekerot.

    2007-10-03
    Hans-Olof Andersson

  • KF 30 augusti: Att hantera en växande stad

    Av hansolof.andersson den 3 oktober, 2007
    0

    Det är dags att uppdatera er alla om vad som hänt inom kommunalpolitiken i Lund. Senaste kommunfullmäktige jag skrev om var alltså budgetmötet den 14 till 15 juni. Sedan inträdde sommaruppehållet, men sedan höststarten den 30 augusti har det varit tre möten.
    Den 30 augusti tog sig fullmäktige an två stora förslag som rörde planeringen av hur Lund ska utvecklas och formas i framtiden. Det ena var ”Åtgärdsprogram för grönstruktur och naturvård i Lunds kommun 2008-2010”. Det andra var ”Mark- och bostadsförsörjningsprogram 2008-2010”. När det gäller sådana här stora planer, så arbetar man inom politiken så brett som möjligt: det gäller att hitta lösningar som blir stabila och inte behöver ändras för mycket med skiftande majoriteter. Vi sverigedemokrater anser att de stora dragen i hur Lund byggs ut är bra. Kommunen har som mål att det skall färdigställas 1000 nya bostäder om året, men den verkligt stora utmaningen i detta är på lång sikt att klara kommunikationerna. Vi kommer att återkomma med längre artiklar och tankar om detta, men den här gången yrkade vi bifall till de lagda förslagen, som gick igenom med nästan total enighet.

    Ett annat byggärende var den nya detaljplanen för kvarteret Bytarebacken. Det är det kvarter som Malmborgs mataffär ligger i. Det finns sedan länge planer på att tillåta att byggnaden byggs på med två våningar på höjden. De som bor i de äldre husen på Bytaregatan har protesterat mot detta, både för att det blir mer skugga för dem, men också för att en transformatorstation behöver flyttas närmare bostadshusen.
    Det här ärendet visade verkligen på ett centralt problem i Lunds långsiktiga omvandling, från småstad till storstad, en omvandling som sker med en historiskt sett mycket hög hastighet. Kärnan i det hela är att Lund inte bara kan växa ut över slätten, utan också behöver växa på höjden och förtätas. Att bygga på en central byggnad med några våningar kan vara en mycket bra lösning, men detta innebär naturligtvis en stilmässig konflikt med den äldre stadsbild med en- och tvåvåningsbebyggelse som finns just längs Bytaregatan.
    Debatten i detta ärende blev lång och het, och när det blev omröstning röstade vänsterpartiet och miljöpartiet emot den nya detaljplanen, och alla andra för. Så här är det med dessa två partier: de är emot många byggprojekt, men är samtidigt experter på att ständigt tala om att det byggs för lite bostäder. Det är knappast en trovärdig inställning. Just i dessa hus kommer det att bli kontor, men självklart är det lika nödvändigt att tillgodose behovet av lokaler för arbetsplatser som det är att bygga bostäder.

    Ett annat ärende som togs upp denna kväll kan tyckas litet, men vara ganska intressant. Det handlade om investeringsanslag för ombyggnad av äldreboendet Margaretahemmet. I detta ärende röstade vi samma som vänstersidan, som liksom borgarna var för förslaget, men ville att det skulle skrivas in att ombyggnaden skulle ske så att varje ”brukare” fick en egen toalett. Det ska poängteras att det rör sig om korttidsboende för rehabilitering, men vi ansåg det ändå som självklart att det skulle byggas enskilda toaletter. Detta gick dock inte igenom.

    När man var igenom dessa fyra ärenden var det redan sent, och man hann bara med en mindre interpellation, Ett ärende som återremitterades, och några småärenden, som avklarades i stort sett utan debatt. Eftersom man hade sju ärenden kvar, beslutades om ett extra kommunfullmäktige att hållas två veckor senare, den 13 september.

    2007-10-03
    Hans-Olof Andersson

  • Inledningsanförande debatt om budget 2007

    Av Admin den 30 november, 2006
    0
    0

    Inledningsanförande debatt om budget 2007 och EVP (Ekonomi- och verksamhetsplan 2007-2009)KF 30 november 2006.
    Framfört av Erik Almqvist.

    Sverigedemokraterna kommer i år inte att presentera något förslag till budget för Lunds kommun. För att kunna presentera en sådan, behövs åtminstone ett års arbete inom fullmäktige och helst också inom kommunstyrelse och nämnderna. Med en inblick som framförallt nämndarbetet innebär, får ett parti möjlighet att följa förvaltningarnas behov på nära håll.
    Men förslaget till ekonomi- och verksamhetsplan 2007- 2009 innehåller inte bara en redogörelse för det komplicerade beräkningsunderlaget och ett flertal prognoser för den ekonomiska utvecklingen, utan också en stor mängd mål och visioner, som egentligen inte konkretiseras.
    Vad vi Sverigedemokrater kommer att göra här idag, är att kritisera de allra sämsta och minst trovärdiga delarna av detta ”visionära” arbete och samtidigt skissa på alternativ. När vi har läst budgeten och ekonomi- och verksamhetsplanen, har vi vid ett flertal gånger höjt ögonbrynen och ofta haft anledning att betvivla den tankemässiga stringensen, ja ibland förnuftet, bakom.

    Ett generellt drag i de i och för sig ofta välformulerade visionerna är att de tycks sväva ett stycke ovanför marken, på typiskt lundensikt vis. Det går inte att betvivla den enorma viljan, men vad vi Sverigedemokrater har lagt märke till under vår långa tid utanför lokalpolitiken, är klyftan mellan vision och handling. Jag står här nu med ett förslag framlagt av den borgerliga majoriteten. Man kanske kunde ha hoppats på någon märkbar kontrast mot den anda som har präglat den tidigare vänstermajoritetens arbete. Men vet ni vad jag tror? Jag tror att visionernas Lund lite för ofta förblir just visionernas Lund.

    Ger det här dokumentet verkligen någon förhoppning om en ny politisk era? Kan vi hoppas på att Lunds politiker, de beslutande politikerna, kommer att övervinna den beslutsångest som så ofta präglat den lokala politiken?
    Låt oss ta kvarteret Galten som exempel. Ska det någonsin bli bebyggt? Kommer borgarna nu ta fram ett helt eget förslag för att sedan själva stoppa det, såsom vänsterblocket gjorde 2006? Ska grisar behöva flyga innan Galten blir byggt?
    Eller kraftledningarna vid Värpinge? Är det ord eller spadtag som kan förpassa dem under jorden?

    Det sverigedemokraterna efterfrågar är en invånarnas politik. En politik som inte försöker forma verkligheten utan förstår att det är verkligheten som ska forma politiken.