Kommunfullmäktigemöten | Sverigedemokraterna i Lund | Sida 4

Kommunfullmäktigemöten

  • SD Lund överklagar beslut i arbetsutskottet ang avtal med Migrationsverket

    Av hansolof.andersson den 16 november, 2010
    0

    Igår skickade undertecknad in en överklagan till Förvaltningsrätten i Malmö avseende det beslut som kommunstyrelsens arbetsutskott tog den 27 september 2010. Beslutet var att förlänga avtalet med Migrationsverket för att ta emot 125 ”flyktingar” per år till Lunds kommun.

    Eftersom beslutet var taget i arbetsutskottet i kommunstyrelsen och inte skickades till kommunfullmäktige för behandling anser SD Lund att detta är ett brott mot kommunallagen och har därför överklagat till förvaltningsrätten.

    Nedan återfinns hela skrivelsen.

    Mvh
    Ted Ekeroth

    ———————————————————————–

    Sverigedemokraterna i Lund
    Överklagande av förlängningen av avtal med Migrationsverket
    Överklagan av beslutet taget i kommunstyrelsens arbetsutskott, Lunds kommun, Dnr KS 2010/0563

    Lund den 15 november 2010

    Överklagande

    Vid sammanträdet 2010-09-27 beslutade kommunstyrelsens arbetsutskott i Lunds kommun att förlänga avtalet med Migrationsverket vad gäller mottagandet av 125 invandrare per år (bilaga A).

    Beslutet togs alltså självsvåldigt av kommunstyrelsens arbetsutskott (det har inte gått till kommunstyrelsen för beslut) och frågan togs aldrig upp i kommunfullmäktige, vilket strider mot kommunallagen 3 kap 9 § första stycket som säger följande:

    ”Fullmäktige beslutar i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen”

    Det är tveklöst så att teckna nytt avtal med migrationsverket eller att förlänga densamma är av principiell beskaffenhet och sådana beslut ska fattas av kommunfullmäktige. I samma paragraf som nämns ovan slås det också fast att kommunfullmäktige är den församling som fattar beslut rörande budget, skatt och andra ekonomiska frågor. Att invandringsmottagning kostar pengar är det ingen fråga om och de flesta är dessutom överens om att det kostar stora summor. I DN (länk 1) rapporteras bland annat att Ilmar Reepalu beklagar sig över de stora kostnaderna som en kommun dras med vid mottagning av invandrare.

    I ett liknande överklagande, som skedde i Trelleborg, dömde förvaltningsrätten mot Trelleborgs kommun då ett överklagande lämnats in för felaktig hantering av beslutsprocessen (länk 2). Förvaltningsrätten slår fast att kommunen gjorde fel som i januari lät ärendet avgöras i kommunstyrelsen, eftersom ärendet är av principiell karaktär. Noteras bör att ärendet i Trelleborg gällde mottagandet av 5-12 invandrare per år medan det i detta fall rör sig om 125 invandrare per år. Dessutom har det i Lunds kommun inte ens gått till kommunstyrelsen utan togs i kommunstyrelsens arbetsutskott.

    Klagotiden är normalt tre veckor efter att beslutet har justerats, men samtidigt är detta ett brott mot kommunallagen och därmed ett olagligt beslut. Vad som skedde måste anses vara ett medvetet val för att undgå den ordinarie beslutsprocessen i ett politiskt känsligt område av stor principiell karaktär och bör därför vara högintressant att pröva i rätten. Dessutom har det strax innan beslutet togs varit ett val där delar av vår kommunfullmäktigegrupp i Lund har bytts ut – undertecknad är själv ny i KF – vilket lett till en viss fördröjning i påbörjande av bevakning av politiken här i Lund. Förvaltningsrätten bör därför kunna pröva detta ärende även om det råkar hamna strax utanför denna snäva tidsperiod.

    Länk 1: http://www.dn.se/nyheter/bonus-till-flyktingvanliga-kommuner-1.499472
    Länk 2: http://www.trelleborgsallehanda.se/trelleborg/article1222285/SD-fick-ratt-om-flyktingbeslut.html

    Härmed överklagas således beslutet taget i kommunstyrelsens arbetsutskott i Lunds kommun 2010-09-27, Dnr KS 2010/0563 och jag begär att förvaltningsrätten beslutar om omedelbar inhibition samt att beslutet hävs omedelbart.

    Lund 15 november 2010

    _______________________________
    Ted Ekeroth, Sverigedemokraterna

  • Interpellation till Christer Wallin, ordförande för Lunds Energi

    Av hansolof.andersson den 14 oktober, 2009
    0

    Vi inom SD Lund har tidigare lovat alla våra väljare (2050 stycken i Lund i valet 2006) att vi ska återkomma till det enorma haveri som affären med det tänkta kraftvärmeverkst i Örtofta har varit. Idag, onsdagen den 14 oktober, lämnade vi in en interpellation om detta. Interpellationen kommer att tas upp på nästa kommunfullmäktige, den 29 oktober.
    För tydlighets skull skall nämnas att vi inom SD Lund inte påstår att vi har alla färdiga lösningar på hur det kommunala bolaget Lunds Energi ska bära sig åt för att säkra framförallt fjärrvärme under de närmaste årtiondena. Vi har varit tveksamma till att bygga verket i Örtofta, men finns ingen annan lösning, så kanske det är där verket ska byggas. (om nu högsta domstolen går med på detta) Det har även talats om industriområdet i Eslöv (Lunds Energi ägs tillsammans med Eslövs och Lomma kommuner). En tredje lösning skulle eventuellt vara att satsa på flera mindre anläggningar, istället för en jätteanläggning.

    Men det som har upprört oss Sverigedemokrater i Lund är hur svag politisk ledning bolaget uppenbarligen har. Ordförande för bolaget är Christer Wallin, moderat fullmäktigeledamot. Vi har ställt interpellationen för att ta reda på hur bra koll på läget Christer Wallin verkligen har.
    Interpellationstimmen är på KF mellan klockan 20 och 21. Välkomna till läktaren då, den 29 oktober, för att lyssna på debatten mellan Christer Wallin och Hans-Olof Andersson, som är den av våra två ledamöter som har lämnat in interpellationen. Vi hoppas verkligen att Christer Wallin inte försöker undvika denna mycket viktiga interpellation.

    Interpellation om förseningen av Lunds Energis nya kraftvärmeverk.
    Ställd till Lunds Energis ordförande Christer Wallin:

    Lunds Energis långsiktiga arbete med att säkra försörjningen av energi, och då framförallt fjärrvärme, har under en lång tid varit mycket problematiskt. Efter det misslyckade försöket att utvinna så kallad termisk energi ur flera kilometer djupa borrhål, vändes ambitionerna så småningom till en plan för ett kraftvärmeverk, som även skulle kunna producera elektricitet. Detta var tänkt att vara beläget nära Örtofta, men Miljööverdomstolen avslog ansökan om tillstånd för detta verk i slutet av 2008.
    Vid den tidpunkten hade den beräknade byggkostnaden för verket redan ökat från den ursprungligt beräknade kostnaden på 1 miljard kronor, till cirka 2,5 miljarder kronor.
    Visserligen har nu regeringen sagt ja till den detaljplan som gör det möjligt att bygga kraftvärme
    verket i Örtofta, men för att kraftverket ska kunna byggas krävs även att Högsta Domstolen upphäver Miljööverdomstolens dom från 2008. Om detta kommer att ske är i nuläget oklart.

    Mina två frågor till Christer Wallin är:

    1.Till vilket belopp uppgår den senaste kostnadsberäkningen för ett eventuellt kraftvärmeverk , beläget i Örtofta eller på annan plats?

    2.Vilka alternativa planer har för närvarande Lunds Energi för att säkra tillgången på energi i de tre ägarkommunernas område, i det fall Högsta domstolen inte ger tillstånd för kraftvärmeverket i Örtofta?

    Hans-Olof Andersson
    Sverigedemokraterna

  • ”Den enda ekonomi som kommer att blomstra är Alumas”

    Av hansolof.andersson den 27 februari, 2009
    0

    Hans-Olof Andersson
    Hans-Olof Andersson i kommunfullmäktiges talarstol.

    Torsdagen den 26 februari var det kommunfullmäktige igen. Sveriges ekonomi går bakåt, så även Lunds. Besparingar måste göras. Ekonomikontoret lade i januari fram beräkningar på hur mycket som måste sparas. Det vara bara några få ärenden denna kväll, och de föreslagna besparingarna var det stora ämnet.
    Alla var överens om att spara 30 miljoner på fastighetsunderhållet. Men för övrigt rådde oenighet. Det borgerliga förslaget vann till slut. Här följer det anförande och yrkande som Hans-Olof Andersson höll på denna punkt:

    – Vad är meningen med en kommun? Vad är meningen med den offentliga sektorn överhuvudtaget?
    Jo, meningen är att trygghet. Ni kanske invänder: ”Men vi är ju här för att producera retorik?” Tyvärr, retorik ger bara lindring för stunden. Politikers uppgift är att skapa trygghet, och nu befinner sig Lund i en situation där vi på grund av den ekonomiska nedgången måste välja vad vi ska lägga pengarna på, vi måste prioritera.
    De fyra något mindre kulturradikala partier som kallas borgerliga verkar ha insett det. Om man studerar protokollet från kommunstyrelsen den femte februari, så känner man dock en viss sorg över att centerpartisten i kommunstyrelsen, Börje Hansson, inte har upptäckt möjligheten att yrka, utan istället skriver vad han tycker i en protokollanteckning. För det som centerpartiet, som man uttrycker det, ”hade föredragit”, okänt under vilken förutsättning, är att istället för generella besparingar på en procent, istället spara på kulturhuvudstadsåret och den politiska organisationen.

    Det hade nämnligen varit ett bättre förslag, om det det hade lagts fram. Den besparing som vann majoritet i kommunstyrelsen, kommer nämnligen, om den går igenom här, att innebära att gamla, sjuka, och hemlösa kommer att bli lidande. När en lågkonjunktur slår till måste vi ha medel för att möta en ökande social utslagning. Den enda ekonomi som kommer att blomstra de kommande åren är Alumas.

    Besparingen på servicenämnden, trettio miljoner kronor, kommer att innebära att fastighetsunderhållet försämras. Detta kan vi göra, om vi kommer ihåg det beslutet när ekonomin blir bättre och tillför de medlen då istället.
    De 33,8 miljoner som borgarna vill spara in på alla förvaltningar utom skolnämnderna, borde istället sparas in på kultur- och fritidsnämnden. Först och främst bör de tjugo miljonerna för kulturhuvudstadsprojektet sparas in. Om inte det räcker måste kultur- och fritidsförvaltningen spara på alla projekt som främjar så kallad mångkultur, alltså ett fint men tämligen obildat ord för samhällsupplösning.

    Sverigedemokraterna yrkar

    att fullmäktige bifaller kommmunstyrelsens första, andra, tredje, femte, sjätte, och sjunde att-satser i ärendet.

    att fullmäktige avslår kommunstyrelsens fjärde att-sats.

    att kultur- och fritidsnämndens budgetram för 2009 reduceras med 33,8 Mkr. Kultur- och fritidsnämnden skall nå det nya budgetmålet genom att utgifterna minskas. I första hand skall kostnader för kulturhuvudstadsprojektet sparas in, och om detta ej räcker för att uppnå besparingsmålet, skall utgifter som stödjer så kallade mångkulturella projekt sparas in.

  • Fullständigt borgerligt haveri!

    Av hansolof.andersson den 31 januari, 2009
    0

    Torsdagen den 29 januari var det kommunfullmäktige i Lund. Trots endast några få ärenden på dagordningen blev mötet, som brukligt är, långdraget. Vi Sverigedemokraternas uppmanade förgäves de övriga åtta partierna att överge det spel för gallerierna som ofta lamslår lundapolitiken: att det skulle finnas ett höger- och ett vänsterblock.

    Lunds kommunfullmäktige har ju haft en växling mellan höger- och vänsterblocksmajoritet varje val sedan början av åttiotalet. Behovet av breda lösningar i de flesta frågor har alltså varit uppenbart för alla. Att sköta en kommun handlar ju oftast om att planera för betydligt längre tidsperioder än fyra år.
    Men med partier och politiker som är i desperat behov av att profilera sig och motivera sin existens, väljer man hellre beslutshaveri, än att de som ligger närmast varandra i varje fråga förhandlar.

    Denna kväll kom detta förhållande till sin spets i ett sådant långsiktigt ärende, nämnligen när det var dags att fatta beslut om en detaljplan för ett helt nytt område, Råbylund. Det borgerliga ”blocket” har aldrig under det långa arbetet med planerna för området varit i närheten av enighet. Centern har hela tiden sagt blankt nej till att bebygga området, som för närvarande är åkermark.

    Socialdemokraterna och vänsterpartiet vill dock bebygga området, till 99 procent på samma sätt som m, fp, och kd. Sverigedemokraterna säger också ja till planen.
    Men efter två timmars debatt blev det ändå inget beslut. Hellre än att förhandla över blockgränsen och fatta ett beslut som skulle haft massiv majoritet, valde borgarna att lägga fram ärendet till fullmäktige utan att majoritet fanns. Först yrkade man på förslaget, och en stund senare yrkade man återremiss på det! Man erkände själva att det inte fanns något grund för återremiss förutom den allmänna parlamentariska röran. Återremissen gick igenom (det behövs endast stöd av 1/3 av ledamöterna för en sådan.)
    Helt i onödan försenas ett viktigt byggprojekt, med ökad kostnad för Lundaborna som resultat.

  • Rapport från skymningslandet

    Av hansolof.andersson den 26 december, 2008
    0

    Rosengård brinner
    Rosengård i Malmö brinner torsdagen den 18 december 2008.

    Den äldre damen steg fram till talarstolen och tog till orda med resignerad värdighet:
    – De politiska partierna håller på att dö. Forskaren Sören Holmberg vid Göteborgs universitet har, genom att studera hur partiernas medlemsantal stadigt minskar, kommit fram till att läget är mycket illavarslande.
    Hon tog en kort paus innan hon fortsatte:
    – Låt oss hoppas att det inte är så illa som Sören Holmberg förutspår, att ”år 2021 släcker den siste politikern ljuset”.

    Den som sade detta var Tove Klette, kommunalråd (fp). Talarstolen hon talade i från står i Lunds kommunfullmäktige, och det hela tilldrog sig under årets sista fullmäktige, den 18 december.
    Det är verkligen en känsla av skymningsland över Lunds kommunfullmäktige. Man känner hela tiden hur de andra, ”gamla”, partiernas ledamöter klamrar sig fast vid rutiner och invanda rangordningar för att känna någon sorts trygghet, i det otrygga samhälle som de, paradoxalt nog, själva har tvingat fram. Att höra dem är som att se ett gammalt barnprogram på TV, till exempel det klassiska ”Fablernas värld”: på ytan är spelet lite smågulligt i all sin stollighet.

    Men för partier som så länge och så desperat har förnekat folkvilja och samhällsförändringar väntar inget annat än sotdöden, Sören Holmberg menar verkligen vad han säger. Sot, ja: medan Lunds politiker denna kväll, inklusive vi två Sverigedemokrater, debatterade och klubbade en rad småärenden, brann, mindre än två mil bort, Rosengård i Malmö för andra kvällen i rad.

    De flesta av ärendena denna kväll var det ganska stor enighet om. Alla var överens om att flytta över medborgarkontoren till kultur och fritidsförvaltningen, och nästan alla,( utom moderaterna) röstade för att nyttja kommunens förköpsrätt till en tomt på ett industriområde i Dalby. Kommunen behöver äga denna tomt därför att den ligger i det område där Lundalänken en dag förhoppningsvis ska dras fram.

    I ärende åtta, ”Ökad borgensram för LKF”, valde vi dock att avstå från att delta i beslutet. De andra partierna ville öka borgensramen från 3 till 3,3 miljarder. Vi Sverigedemokrater anser inte att vi ska delta i ett sådant ökande av risktagandet när det gäller LKF när de andra partierna inte ens vill ge oss insynsplatser i styrelser och nämnder.
    Det togs en del ekonomiska beslut denna kväll, till exempel om taxor, men de budgetmässiga beräkningarna bakom dessa är redan föräldrade. Finanskrisen kommer att tvinga Lunds kommun att räkna om allt ändå. Det blir ett digert arbete för politiker och tjänstemän att revidera de ekonomiska prognoserna, och det kommer att bli kärvt för många verksamheter under de kommande åren.

    Varför håller då de andra partierna på att dö ut? Varför förlorar vissa av dem (speciellt socialdemokraterna och centern) medlemmar i en rasande takt? Vill svenska folket inte vara med och bestämma? Skulle stödet för det breda, folkförankrade styrelseskicket vara på väg att försvinna?

    Naturligtvis inte. Förklaringen är enkel. Personerna i makteliten i media och politik har utvecklat lojalitet mot varandras intressen, och förlorat sin lojalitet till folket. Det går så med gamla dynastier, så har det alltid varit i världshistorien. När folket lider, och står i rök och damm som på Rosengård denna kväll, är allt den pudrade drottningen har att säga: ”Ge dem kakor”. Det blir, i vår tid, inte ens moralkakor, utan ordbakelser av flosker och världsfrånvändhet. Ramsorna mals fram som från någon stollig uv i Fablernas värld; en liturgi för en döende bunkerreligion. Det ska vara ”mångfald” och ”mångkultur” och ”tillväxt”, men de invanda orden sägs inte med någon glöd utan rabblas bara, allt mer oroligt.

    Tove Klettes resignation var verklig för henne, men hennes prognos för partiernas framtid var långt ifrån komplett. Det finns nämnligen ett parti som växer så det knakar, med en medlemstillväxt på cirka 20-25 procent per år. Det partiet heter Sverigedemokraterna. Det är inte fråga om att ”den siste politikern släcker ljuset år 2021”, vad som händer är att de gamla politikerna, på grund av sin dåliga politik, ersätts av nya partier. De gamla ljusen i politiken slocknar, och nya tänds. Allt tyder på att framtiden är Sverigedemokraternas.

    För övrigt vill vi inom Sd Lund önska alla en God Jul och ett Gott Nytt År!

    Lund 2008-12-25

  • Sanningen bakom kulturhuvudstadsåret

    Av hansolof.andersson den 27 september, 2008
    0

    År 2014 kommer en svensk och en lettisk stad att vara värdar för för evenemanget ”Europeisk kulturhuvudstad”. Vilken svensk stad det ska bli avgörs av en jury med delegater från både Sverige och olika europeiska länder. Lund är en av de kommuner vars politiker har beslutat att försöka få evenemanget. På torsdagens kommunfullmäktigemöte debatterades projektet i timmar. Den i särklass hårdaste kritiken mot projektet kom från oss Sverigedemokrater.

    Det principiella beslutet att satsa på en ansökan togs redan 2005. Sedan dess har redan många miljoner satsats, och i torsdags var det dags att ta ställning till den ansökan som har skrivits. De tre andra städer som också tävlar om evenemanget är Uppsala, Gävle och Umeå.
    Sverigedemokraterna i Lund har hela tiden varit kritiska mot projektet, och inför budgetbeslut yrkat att pengaflödet till projektet måste upphöra. Det enda övriga parti som varit med på denna linje är Centern. Men på torsdagens möte svek de sina väljare genom att rösta ja till att lämna in ansökan. Den kritik man ändå framförde var mest ett spel för gallerierna. Mötets beslut blev alltså att lämna in ansökan, och Sverigedemokraterna reserverade sig mot beslutet.

    Varför säger då Sverigedemokraterna nej till projektet? En anledning är att det är tveksamt om såna här projekt verkligen är vad kulturlivet behöver. I en stad som Lund med tallösa hängivna kulturskapare är det det kulturens djupa mänskliga innehåll och mening som är drivkraften, inte att vara tjänstefolk åt ett näringsliv som vill marknadsföra sig. Det handlar om kostnader på flera hundra miljoner, och Lunds kommun är inte i närheten av att ens upprätta en budget för projektet. Allt man har är spekulationer om att en lång rad aktörer, till exempel näringslivet och Region skåne, ska ställa upp med pengar.

    Men när Erik Almqvist gick upp i talarstolen denna kväll, var det dock något annat som stod i centrum för hans argumentation, nämnligen texten i den föreslagna ansökan:

    – Programmet går under namnet ”Playground Europe” och ordet ”lekplats” används frekvent i ansökan. Medborgarna skall delta i leken säger man. Leken ska leda till en femte frihet…

    (För att se och höra hela debatten, klicka på länken ovan som leder till två stycken klipp på youtube)

  • Både kyrklig skolavslutning och ramadanfirande?

    Av hansolof.andersson den 9 augusti, 2008
    0

    Lars Larsson
    Lars Larsson, fp, ville ha både skolavslutning i kyrkan, och ramadanfirande i skolan.

    – Jag ser gärna att vi firar ramadan i den svenska skolan!
    Jag lyssnade förundrat till folkpartisten i talarstolen framför mig. Sommaren hade börjat, och det var den tid på året då grodynglen, efter att ha utvecklat ben och grodkropp i de fuktiga hål där de framväxa, tar sina första hopp ut i världen. Det var visserligen ännu inte midsommar, men små grodorna var lustiga att höra när de hoppade ur makthavarnas munnar. Det var kommunfullmäktige i Lund.

    Det är några månader sedan ni kunde läsa något nytt på denna sida, så jag ska försöka ta igen det genom att ge er två längre artiklar om vad som ur Sverigedemokratisk synvinkel har hänt i den lokala politiken. Det har varit tre kommunfullmäktige; en märklig skoldebatt som vi deltog i den 5 maj, firande av nationaldag, och inte minst, ett fortsatt arbete på de medborgarstämmor som kommer att äga rum i höst. På dom kan alla vara med och säga sin åsikt!

    Kommunfullmäktige 24 april

    På detta möte debatterades årsredovisningen för 2007. Denna visade klart och tydligt att kommunen inte klarat de uppsatta målen, trots att konjunkturerna varit goda under lång tid. Man borde ha kunnat lägga i ladorna, men istället blev det ett rejält minus, som kommunen nu måste ta igen under de kommande två åren, det säger lagen. Alla i salen var överens om att målen inte nåtts.
    Ärende åtta, ”Lunds kommuns styrdokument” är ett ämne håller på att bli en följetong. Den otroliga floran av styrdokument som man har förbundit sig att arbeta efter har växt både politiker och tjänstemän över huvudet. Det handlar om ”planer”, ”policys”, ”program”, ”föreskrifter”, ”reglementen”, ”riktlinjer”, och så vidare. En del är handfasta, begripliga och rationella, andra är tämligen abstrakta, skapade som en slags besvärjelser och böner från framför allt vänsterpolitiker. Sedan har borgarna gått med på dem därför att de inte har någon ryggrad så att de kan säga emot. Mångfaldsplanen, som vi Sverigedemokrater motionerade om att avskaffa, är det allra värsta exemplet.
    Nu hade man låtit en revisionsbyrå försöka reda ut denna härva. Rapporten var lång, och rekommenderade inte helt oväntat att en rejäl gallring behövdes. Så beslutades också. Mångfaldsplanen blir dock kvar.

    Kommunfullmäktige 22 maj

    Detta var motionernas kväll. En fullständigt enorm debatt uppstod runt kvällens första, ”Religionsfrihet i Lunds skolor”, lagd av Mats Olsson från vänsterpartiet.
    Vad motionen handlade om var skolavslutningar i kyrkan. Ni kanske minns vad som hände i Sjöbo våren 2006. Någon skolledare blev så orolig för de små religiösa inslag som ingår i den kyrkliga skolavslutningen, att man ställde in alltihopa, och så fick barnen gå till en skogsdunge istället för kyrkan och stå där en stund istället. Stackars alla dessa barn, föräldrar och släktingar som hade sett fram mot den högtidliga ceremonin i kyrkan.
    Mats Olsson motion yrkade, ”att Lunds kommuns skolor inte skall bedriva skolavslutningar, eller annan verksamhet, i form av religiösa ceremonier”. Han hänvisade till att religionsfrihet råder i landet.

    Ämnet är ju ganska intressant. Var går gränserna mellan kultur och religion? I diskussionen som följde ville vänsterpartiet, socialdemokraterna, och demokratisk vänster bifalla motionen. Alla andra ville avslå den. Här blev det alltså inte blockpolitik fullt ut, och många i talarstolen verkade verkligen vara ärligt engagerade och många gjorde sitt bästa för att analysera ämnet.

    Men det började med lite floskler och mångkulturell yra. Det var folkpartisten som jag inledde denna artikel med att citera, Lars Larsson, som stod för detta. Han ville ha kvar skolavslutning i kyrkan, men gärna fira ramadan, alltså muslimsk fastemånad, också. Många i salen visste nog, till skillnad från Lars Larsson, att ramadan bland annat innebär att man avstår från fast föda från soluppgång till solnedgång.

    Mats Olsson
    Mats Olsson, vänsterpartiet, vill inte ha några religiösa ceremonier i skolan.

    Motionären själv, Mats Olsson, gick sedan upp och sade att skollagen var tydlig med att påtvingade religiösa ceremonier inte fick förekomma. Moderaternas Ulla Stålberg, en desillusionerad politiker med måttlig passion för sitt uppdrag, gick upp i talarstolen och skakade sitt retoriska saltkar över den ordsmörgås som Lars Larsson presterat, men inget kom ur det, den förblev lika fadd som när den breddes tio minuter tidigare. Men hon citerade i alla fall diskrimineringsombudsmannen, som har yttrat sig till förmån för skolavslutning i kyrkan, med bedömningen att ”det måste finnas utrymme för traditioner som har anknytning till kristendomen”.

    Ulla Stålberg
    Ulla Stålberg, moderaterna, föredrog att följa en linje av att egentligen inte driva frågan med någon bestämd viljeavsikt.

    Vänstersidan har en bättre grundstrategi än borgarnas ständiga fantasilösa defensiver. De förstår att angrepp är bästa försvar, och att massorna måste eldas med indignation. Många från vänstersidan pratade, bland annat Anders Almgren från sossarna, och Cecilia Salemark från vänsterpartiet.

    Miljöpartiet var intressanta. De ville ha fortsatt skolavslutning i kyrkan, och deras argumentation var mycket lik folkpartiets: ju mer av allt, desto bättre. Det var mest Anders Ebbesson som talade, han sade bland annat:
    ”Jag tycker vi ska ge barnen så mycket som möjligt av det mångkulturella samhället”.

    Sedan begärde min kollega Erik Almqvist ordet. Han påpekade att Mats Olssons motion måste ses i ett större sammanhang av kulturnedbrytning och svenskfientlighet från vänstersidan. Han yrkade att fullmäktige skulle fastslå att kyrkliga skolavslutningar är att betrakta som svensk tradition snarare än religiös ceremoni, och att Lunds kommun ska värna svenska traditioner eftersom sådana stärker den nationella sammanhållningen. Han påpekade att man få ta seden dit man kommer. Hans anförande var alltså inte ett försvarstal för kristendomen, eller ens religiositet i sig, utan han menade att om vi ska ta bort alla traditioner med anknytning till religiositet, så får vi amputera vår egen kultur, och vår egen identitet.
    Våra yrkanden gick inte igenom, men det gjorde inte motionen heller. Lunds skolor kommer att få fortsätta att ha inslag i verksamheten som kan uppfattas som religiösa.

    Nästa artikel på denna sida kommer att handla om budgetfullmäktige i juni, och vad som hänt under sommaren.

    Hans-Olof Andersson 2008-08-08

  • De andra politikerna tror att de lever i Nordkorea

    Av hansolof.andersson den 22 april, 2008
    0

    Spadarna  sätts i frigoliten

    På torsdag, den 24 april, är det dags för kommunfullmäktige igen. Den här gången ska ni inte behöva vänta så länge på en skildring av vad som händer. Här följer en snabb recension av de två senaste KF, och några allmänna tankar om vad som hänt i Lund på senare tid.

    Titta på bilden ovan. Den är tagen 29 mars, när det var dags för ”första spadtaget” för det nya bostadsområdet precis nedanför Kung Oskars bro. Annika Annerby-Jansson, fullmäktiges ordförande, och Larry Andow, HSB:s chef, står och gräver i frigolit. De sa att det var socker de grävde i, men det söta i de här personernas värv är mest en illusion nuförtiden.
    Lund växer, och ni ska se att de byggnadsarbetare som tar de första verkliga spadtagen när som helst nu, i riktigt grus, kommer att ge oss lundabor ett bra nytt område med bostäder och butiker blandat.
    Larry Andow (s) var ordförande i Lunds fullmäktige under förra valperioden, och samma dag som denna bild togs, avslöjade Sydsvenskan en stor härva inom HSB. Cheferna hade ordnat hemliga förmåner åt sig själva och familjemedlemmar, och Larry Andow fick på ett möte med styrelsen för HSB den 31 mars ”gå ut bakvägen”, entledigad från HSB. Ännu en pamp är, förhoppningsvis, borta. Vad ska man säga? Jag kommer att tänka på Kristina från Duvemåla: ”Guldet blev till sand”. ”Sockret blev till frigolit”, kanske? Låter inte så vackert, men så är ju sossar ganska prosaiska.

    Sossar är ganska prosaiska, och det är de andra ”gamla” politikerna också. Skräckinjagande tydligt blev detta på kommunfullmäktige den 28 februari, då det var dags för beslut i ärendet ”Kulturpolitisk strategi för Lunds kommun”. Det var ett dokument på 19 sidor, fullt av floskler som ”gränsöverskridande”(floskel som jag trodde normalt folk slutade använda redan på 80-talet) ”klusterbildningar” och ”innovationssystem”. Dokumentet sade inget konkret om hur kulturlivet ska stödjas, eller hur de hinder som finns ska undanröjas. Vi som håller på med kultur själva tycker det är helt bisarrt att politikerna ska försöka lägga sig i kulturens idéinnehåll. Ett bra kulturstöd är förstås sådant som att generellt subventionera lokalhyror, och se till att det finns bra tekniskt utrustning i kommunala lokaler, och så vidare. Att producera en enorm massa text som i extremt abstrakta ordalag beskriver hur underbart allt ska vara; sådant kallas propaganda och hör hemma i diktaturer. Vill ni veta mer om detta ärende, gå in på www.virtuelldialog.se, där ni kan se hela debatten den 28 februari.

    Jag ska också nämna något om KF den 14 mars. Det ärende det blev mest debatt om var nummer 3, ”starta eget-utbildningar”. Det handlar om att borgarna vill erbjuda de anställda inom vård och omsorg i Lunds kommun att lära sig mer om hur de kan starta egna verksamheter. Vänstersidan är emot detta, eftersom det är en del av det borgerliga arbetet med att öka konkurrensen inom traditionellt kommunala verksamheter. Vi sverigedemokrater sitter ju inte i nämnderna, så vi har inte varit med och berett ärendet. Vi yrkade avslag, av samma anledning som vi yrkade avslag till ”direkt skolpeng” för ungefär ett år sen: vill borgarna genomföra sådana här experimentella förändringar, så får de faktiskt försöka sälja in idéerna hos oss. Nu har de egen majoritet, men under nästa mandatperiod kan vi vara vågmästare. Så är det med borgarna: de är så desperata att genomföra sina förändringar, att de glömmer det helt självklara, att försöka skapa så bred majoritet som möjligt för sina förslag. De måste ana att vi sverigedemokrater befinner oss i en formativ period när det gäller många frågor, och inte på något sätt är låsta när det gäller sådant som hur mycket konkurrensutsättning vi ska ha i den offentliga sektorn. Men de hör inte av sig. Ganska amatörmässigt av dem!

    Hans-Olof Andersson 2008-04-23

  • När får Dalby sitt inomhusbad?

    Av hansolof.andersson den 10 februari, 2008
    0

    Högevallsbadet

    På torsdagen avgjordes en het fråga i Lunds kommunfullmäktige: renoveringen och utbyggnaden av stadens inomhusbad, Högevallsbadet. Vi Sverigedemokrater försökte in i det sista förmå den borgerliga majoriteten att anta ett kompromissförslag. Det var en lösning som innebar att de nödvändiga renoveringarna skulle kunna utföras, en relaxavdelning byggas till, och att man skulle avstå från tankarna på en femtiometersbassäng.
    Vi sverigedemokrater ansåg att både det borgerliga förslaget, med upprustningar och tillbyggnader för 241 miljoner, och vänstersidans förslag, med en ännu högre kostnad på sammanlagt 308 miljoner, var oansvariga, speciellt med tanke på att inget av dessa förslag öppnade för det som många i Lund vill ha, nämnligen ett nytt badhus i den östra delen av kommunen.
    Men borgarna var fram till någon timme innan mötet inte eniga. Centern hade lagt fram ett eget förslag, där man endast föreslog att göra de nödvändiga renoveringarna på Högevallsbadet, och istället öppnade för möjligheten av ett nytt badhus att komplettera det gamla.
    Sverigedemokraternas eget förslag till lösning anslöt nära till centerpartiets, men när det väl var dags för fullmäktigemötet att börja visade det sig att ett kompromissförslag hade förhandlats fram mellan de borgerliga partierna. Detta innebar att man både skulle renovera för 241 miljoner, och lova att bygga ett nytt badhus i de östra kommundelarna. Vad detta kommer att kosta fanns inga prognoser på.
    Sverigedemokraterna reserverade sig mot beslutet. Lunds kommun befinner sig i en fas av mycket stora investeringar, och de finansiella mål som det beslutades om samma kväll, kommer de borgerliga med all säkerhet att spräcka under perioden. Lunds kommun riskerar att ledas in i en ansvarslös överbelåning. Borgerlig politik i ett nötskal!

    När mötet slutade kvart i elva på kvällen, hade man inte ens kommit halvvägs i dagordningen. Det fick bli bordläggning av alla ärenden som var kvar. Bland dessa kan nämnas ärende 10: ”Förslag till politiskt program för unga i Lund”. Ja, ni hör att det är något skumt på gång. Begreppet ”fri opinionsbildning” står inte högt i kurs i dagens Lund. Mer om det i nästa rapport från kommunfullmäktige. Nästa möte äger rum torsdagen den 28 februari, klockan 17.00.

    För övrigt kan meddelas att stadens socialdemokrater (som det heter på Orwellskt nyspråk: de är varken sociala eller demokratiska) tydligen ännu inte har förstått de ändrade direktiven från partihögkvarteret: att de ska anta någon av våra tallösa debattutmaningar. Men det var ju väntat. Det är roligt att se de andra partiernas politiker bli alldeles frustrerade när de får kritik av oss i fullmäktige: de har gått på medias propaganda om att sverigedemokrater är folk som inte har så mycket bakom pannbenet. Låter mer som en definition av vad en socialdemokrat är, om ni frågar mig.
    Vi sverigedemokrater skrattar och fortsätter arbetet med att bygga upp lokalavdelningen.

    Hans-Olof Andersson 2008-02-09

  • KF 13 december: Som en fisk på torra land

    Av hansolof.andersson den 23 december, 2007
    0

    Det börjar på allvar röra på sig i Lund. Lund är en vital stad, men det är också en stad där många människor är rädda för att yttra sin åsikt. När jag själv arrangerade studentaftnar på Akademiska föreningen för cirka tio år sedan, så var det största ögonblicket när, på den efterföljande frågestunden, någon allra längst bak i publiken, någon som dittills inte vågat yttra sig, till slut tog bladet från munnen och och vågade ställa en kritisk fråga. Det var som att bedriva gruppterapi, och när kvällen var slut kunde man känna att man hade gjort något för att vitalisera det offentliga samtalet.

    Uppgiften för oss sverigedemokrater i Lunds kommunfullmäktige är, under denna valperiod, exakt detta: att ställa frågorna som de andra inte vågar ställa varken till sig själva, eller någon annan. Att visa för de andra politikerna, och för hela Lund, att man inte behöver vara rädd. Detta var kvällen då vår motion om ”Avskaffande av mångfaldsplan för Lunds kommuns förvaltningar och bolag” till slut kom upp för behandling.
    Men först något om några av de många andra ärendena.

    Simundervisning
    Det blev ganska snart riktigt roligt. I ärende åtta skulle det beslutas om taxor för kultur- och fritidsnämnden (för 2008). Det handlade om hyror för olika lokaler, campingavgifter, inträdesavgifter för bad, konsthall med mera. Det av nämnden lagda förslaget innebar bara modesta höjningar och vi sverigedemokrater yrkade bifall.

    Mats Olsson simundervisar, ett
    Mats Olsson (v) simundervisar

    Sedan fick vi alla i salen en lektion i fräckhet. Mats Olsson från vänsterpartiet går upp i talarstolen och frågar, med ett illmarigt leende, ordförande Annika Annerby- Jansson, om han får argumentera i ärende nitton, en motion. Motionen hette ”Slopad avgift för simundervisning”. Simundervisningen är redan gratis för eleverna, men skolan betalar en avgift till badhuset. Motionen föreslog helt enkelt att kultur och fritid skulle tilldelas ökade anslag i stället.
    Mats Olsson vänder sig en bit in i sitt anförande mot Annika Annerby-Jansson, och säger att om han får argumentera i motionen nu, så lovar han att tala mindre när sedan motionen kommer upp. Otroligt nog går ordföranden med på detta, och Mats Olsson sätter igång och talar länge, länge, i sin motion, ett ärende som skall upp mycket senare på dagordningen.
    Det här är så fascinerande, för det visar hur det går till när folk från vänstersidan lurar borgare. Speciellt moderater är så här, de tänker tekniskt, de är dåliga på omedelbar psykologisk insikt, och ibland har de helt enkelt lite dålig stridsinstinkt. Visst var avgift för simundervisning en av de många taxorna i det stora paket av taxor vi skulle ta ställning till. Så om Mats Olsson bara hade satt igång och talat om simtaxan, utan att fråga ordföranden, hade hon knappast kunnat säga att han avvikit från ämnet. Men vad han nu uppnådde var att lyckas förnedra ordföranden lite. Han fick henne att säga ja, genom att han lovade att tala mindre senare. Javisst, han kanske håller sitt löfte, men han har bara lovat vad han själv skall göra! Så någon tidsbesparing från vänsterpartiets sida är det förstås inte tal om, säkert som amen i kyrkan får vi en upprepning av argumenten när motionen, på KF i januari, till slut tas upp. Märk väl, det är inte Mats Olsson som jag är irriterad på, jag kan bara gratulera honom för hans insikt i hur han skall angripa ordföranden. Det är ordföranden som är för mjuk och eftergiven.

    Mats Olsson simundervisar, tva
    Simundervisningen fortsätter

    Mångfaldsmotionen
    När klockan var halv tio var det äntligen dag för behandling av vår motion ”Avskaffande av mångfaldsplan för Lunds kommun förvaltningar och bolag”. Ni kan läsa den på denna sida, under rubriken motioner. Själva planen finns på Lunds kommuns hemsida, www.lund.se (sök sedan efter ”mångfaldsplan”)
    Varför vill vi sverigedemokrater avskaffa mångfaldsplanen? Är vi något slags tråkiga monokulturalister som vill att allt och alla ska vara likadana i Lund? Nej, självklart inte.
    Mångfaldsplanen är ett dokument, antaget av Lunds politiker 2002 ( i enighet vad jag förstår) som nästan uteslutande handlar om kommunens personaltillsättningspolicy. Dess hårda kärna, nästan det enda helt konkreta, (inlindad i en otrolig mängd svammel) är följande mening, under rubriken ”MÅL” på sidan 3:

    ”att inom de närmaste åren ska minst 10% av förvaltningarnas anställda vara rekryterade bland arbetstagare med annan bakgrund än svensk”

    Detta är vad det hela centralt handlar om, att ett etniskt kvotmål ska tillämpas! Så skall det naturligtvis inte gå till vid personalrekrytering. Sådant kallas diskriminering. Naturligtvis är det kompetens, och bara kompetens, som skall räknas när kommunen anställer.
    Vad som har hänt sedan vi lämnade in motionen för cirka ett halvt år sedan, är att vi, efter att ha studerat en del juridik, kommit fram till att det enda rimliga sättet att tolka den nuvarande lagstiftningen, är att det är lagstadgat att varje kommun skall ha en mångfaldsplan. När min kollega Erik Almqvist gick upp i talarstolen, omformulerade han yrkandet i motionen:

    ”Att mångfaldsplanens nuvarande text ersätts med ”vid tillsättande av tjänster inom Lunds kommun ska det inte tas några ovidkommande hänsyn till etnisk tillhörighet”

    Definition av ”svensk” efterfrågas
    En central punkt i det inledningsanförande som Erik Almqvist sedan höll, var att han frågade de andra politikerna, av vilka de flesta i salen hade varit med och röstat igenom mångfaldsplanen för fem år sedan: ”Hur definierar ni svensk?”
    Sedan började en fantastisk show. Vi hade varit lite oroade för att den politiska autismen som så ofta visar sig när våra motståndare fångas med byxorna nere, skulle göra att de satt tysta. Men så gick det inte! De satte igång och begära ordet, och snart hade vi en rad fula fiskar på kroken! De var i allt annat än sitt rätta element när de låg där och sprattlade, (stod i talarstolen och pratade alltså) och det var bara en fråga om tid innan de skulle ta död på sig själva genom att flåsa sina gälar torra.
    Naturligtvis ville inte de andra partierna skicka upp sina höjdare att prata; få av de andra partierna är stolta över mångfaldsplanen. De flesta har röstat på den av ren politisk korrekthet, av ren ryggradslöshet. För att försvara detta oförsvarbara dokument skickades, med ett undantag, (från m) politisk kanonmat fram.
    Den förste av dem var Roland Andersson, (s). Erik och jag fattade penna respektive dator för att anteckna det värsta. Jag fick ner följande till papper:

    ”Det finns en del flum i mångfaldsplanen. Jag måste erkänna att jag tycker väldigt mycket om flummet”

    Det var ungefär vad han hade att säga. Sedan fick vi i tur och ordning höra Johan Matsson (mp), Agneta Lindskog (kd), Marta Santander (v) Mats Helmfrid (m), Sven-Bertil Persson (dv) och Lars Larsson (fp).
    Som väntat hade de inget annat än aggressiva floskler, och ren förvirring, att komma med. Två av dem gav sig på att besvara Erik Almqvists fråga om hur de definierar ordet ”svensk”. Agneta Lindskog sade att det var samma som ”svensk medborgare”. Marta Santander sade att svensk var en som var ”delaktig i det svenska samhället”. Andra var visa nog att inte ens försöka. Hela vår poäng var att de måste kunna ge en definition, hur skulle annars den etniska kvoteringen kunna genomföras? Med en sverigedemokratisk tillsättningspolicy i Lunds kommun (tillsättning efter kompetens, och bara kompetens) skulle hela problemet bortfalla.

    Mats Helmfrid sprattlar
    En intrasslad Mats Helmfrid (m) försöker komma loss

    Så här är de, mångkulturfanatikerna, från (v) till (m) på den politiska skalan: de gödslar med begrepp, kategorier och värdeord, som de inte är i närheten av att kunna definiera. Detta resulterar i ett förståndsmässigt haveri av sådana proportioner, att allt de har kvar är skammen. Och våldet mot oss oliktänkande förstås, som Roland Andersson i förbifarten faktiskt erkände är det som socialdemokraterna vid flera tillfällen har tagit till när orden har trytit. De är som Robert Mugabe, svenska sossar.

    Trålen knyts ihop
    Efter ungefär en halvtimme var de klara. Erik Almqvist och jag log mot varandra tvärs över salen. Vi begärde både ordet, och gick fram till talarstol och overheadapparat. De andra hade fantiserat om mångfaldsplanens text och dess intentioner. Nu var det dags att bemöta alltihopa, med texten pedagogiskt, sida för sida, exponerad på den vita duken över presidiet. Det var verkligen mycket att gå igenom.
    Cirka tjugo minuter senare var det över. Den irrationella och illasinnade sörja som mångfaldsplanens text utgör var färdigdissekerad. Dess tillskyndare hade hela kvällen svurit sin trohet mot texten, och detta kommer att göra det extra svårt för borgarna, i det arbete som nu pågår med att ta fram en ny mångfaldsplan. I voteringen föll vårt ändringsyrkande med röstsiffrorna sextiotre mot två, men ni skall se att vår kritik kommer att påverka hur den nya skrivs. Ni förstår, den verkliga politiska striden står inte i voteringarna, det äger rum inne i människornas själar, som en produkt av möten och dialog med andra människor. Tro mig, vi har alla en själ, även om rädsla, propaganda, och politisk korrekthet kan få mångas att desperat snappa efter luft. Som en fisk på torra land, ungefär.

    Hans-Olof Andersson 2007-12-21