Debattartiklar | Sverigedemokraterna i Lund | Sida 4

Debattartiklar

  • Var ska järnvägen gå genom Veberöd?

    Av hansolof.andersson den 16 november, 2011
    0
    Var ska tåget gå genom Veberöd?

    Snart kanske det kan gå tåg till Veberöd

    Som ni kanske vet så kan det bli aktuellt att bygga järnväg på sträckan Malmö-Staffanstorp-Dalby-Veberöd. Ända fram till för cirka 40 år sedan gick det tågtrafik där, men det mesta av rälsen är uppriven, så det är i praktiken fråga om att bygga ny järnväg. Om inte de offentliga medlen i vårt samhälle hade gått till så mycket annat hade detta byggprojekt säkert kunna komma igång inom kort, men som det ser ut nu är det tveksamt om projektet kan förverkligas förrän någon gång på 20-talet. Det är ett statligt projekt, men av stor betydelse för de inblandade kommunerna. Den exakta dragningen, och placeringen av stationerna, diskuteras förstås på kommunal nivå. Veberöds nya tidning bad oss att skiva en kort artikel beträffande spårdragningen i Veberöd. Här är artikeln.

     

    ÄN SÅ LÄNGE ÄR BÅDA ALTERNATIVEN FÖR JÄRNVÄGEN TÄNKBARA

    En gång i tiden hade Veberöd järnväg, och nu ser det ut som om detta kan bli verklighet igen. Banan ska gå från Malmö till Staffanstorp, via Dalby till Veberöd. En förutsättning för att bygga denna bana är att dessa orter fortsatt byggs ut, annars blir det inte ekonomisk bärighet i projektet.

    I översiktsplanen för Lunds kommun, som sträcker sig fram till 2050, lämnas det öppet för en utbyggnad med ända upp till 3000 bostäder i Veberöd. Denna tillväxt kan sägas vara en del av regionens tillväxt, som antas vara fortsatt hög. Vi Sverigedemokrater är i huvudsak positiva till att Veberöd ska kunna växa kraftigt, men de planer som finns nu är på många sätt enormt slösaktiga med marken. Vi tror att när orten växer och blir en småstad, så kommer fler att vilja bo i lägenhet, istället för mest radhus och villor, vilket planerarna tänker sig.

    Vilken sträckning ska då den nya järnvägen ha? Ska den följa det gamla spåret, rakt genom byn, eller ska man, som moderaterna vill, gå längs väg 11? Moderaterna skrev i sitt brev till Trafikverket i våras, att ”en dragning genom byn innebär en tidsförlust, vilken kan uppskattas till tio minuter för tåget”. Detta är helt fel. Även om tågen skulle köra med halvfart genom byn, blir tidsförlusten högst två minuter. Men för övrigt har man, liksom byarådet hade 2010 i sina synpunkter på översiktsplanen, en del goda argument. En dragning genom centrum skulle ha en delande effekt, och blir det gods på banan är det inte roligt att ha så tunga tåg så nära bebyggelsen.

    Vi Sverigedemokrater är i det här läget faktiskt öppna för båda lösningarna. Det ”norra” alternativet behöver kostnadsberäknas, och i så fall får man nog också tänka om var mycket av den nya bebyggelsen ska lokaliseras.

    Utbyggnaden av Veberöd kommer att ha sitt pris, genom att den ”bykaraktär” som många uppskattar alltmer kommer att förbytas i ”småstadskaraktär”. Men många kommer nog att uppskatta utbyggd service, handel, skolor, och kultur och nöjen. Lösningen kan vara att göra som i Dalby, där den gamla ortskärnan kommer att bibehållas ganska intakt när järnvägen byggs. Kanske kan man göra så om man anlägger järnvägen längs väg 11, och bygger mycket av den nya, täta, bebyggelsen vid en ny station där.

    Hans-Olof Andersson, gruppledare SD

     

  • Debattartikel Sydsvenskan 4 november

    Av hansolof.andersson den 6 november, 2011
    0

    Bygg inte golfbana på den bästa åkermarken!

    Den 29 september var en märklig dag i Lunds
    kommunfullmäktige. Det beslutades om försäljning av en tomt till en bilfirma,
    men inte utan att man först debatterat i två timmar. Varför en så lång debatt?
    Jo, för att Socialdemokraterna gärna ville se att man på något sätt skulle
    hitta en lösning, så att bilfirman kunde inrymmas på 0,6 hektar mindre än vad
    som var tänkt. Denna sista bit ska också användas till någon form av
    verksamhet, men man menade att i så fall sparades 06, hektar åkermark någon
    annanstans.

    Men nu kommer vi till det märkliga. Samma kväll beslutades
    också om en detaljplan för Ladugårdsmarken, åkrarna norr om Norra Fäladen. I
    detaljplanen finns en golfbana på cirka 80 hektar inritad! Inget av de partier
    som säger sig bry sig om den goda jorden knystade emot, inte ens Centern. Av
    någon anledning var nästan alla eniga om att det ska bli golfbana av denna
    jordbruksmark.

    Vi Sverigedemokrater tycker det är fel att bygga en enorm
    golfbana på denna fantastiska åkermark, i en tid då livsmedelspriserna i
    världen går upp på grund av ökad efterfrågan. Hur ska de fattigaste i världen
    ha råd att köpa mat, om marken används till att rika människor ska vandra runt
    och putta på bollar, tills dessa ramlar i hål?
    Det finns redan ett stort antal golfbanor inom några mils omkrets från
    Lund, och ska det byggas någon ny, vore möjligtvis Spillepengen en tänkbar
    plats. Men till och med Vänsterpartiet var lyriska. Mats Olsson från detta
    parti sade att golfbanor har mindre miljöpåverkan än jordbruksmark, och talade
    sig varm för golfbanan.

    När det var dags för beslut begärde vi förstås votering, för
    att se om alla som suttit tysta i debatten verkligen var beredda att sätta sitt
    namn på detta beslut. Då visade det sig att två miljöpartister avstod från att
    rösta. Varför gjorde de det? Varför röstade de inte nej, som vi
    Sverigedemokrater gjorde?

    Hans-Olof Andersson, SD

     

  • Helt plötsligt tycker en massa politiker att vi ska byta namn på Lund

    Av hansolof.andersson den 3 februari, 2011
    0

    Stadsbild Lund

    Det kom ett medborgarförslag i höstas, och nu har det kommit fram till behandling. Förslaget innebär att Lund inte längre ska vara en kommun. Det ska vara en stad. Vänta nu, kanske ni säger: Lund är väl båda redan nu, det finns en stad som heter Lund, som slutar där stadsbebyggelsen slutar; och så finns det en kommun som heter Lund, som är ett ganska stort landområde som sträcker sig hela vägen från Kävlingeån till skogarna i Häckeberga. Ganska praktiskt med två olika begrepp för två olika saker, självklart.

    Men många av politikerna från de ”gamla” partierna tycker inte det. De tycker att kommunen ska kalla sig stad. Det innebär inte att densamma upphör att vara kommun (kommunen går förstås inte att avskaffa), utan att vi…bara ska säga något annat.

    Normalt ska medborgarförslag tas upp i kommunfullmäktige först. Om förslaget inte berör en väldigt liten fråga så ska det enligt lagen tas upp i kommunfullmäktige. Men av någon anledning har Kommunstyrelsen fått för sig att de har rätt att besluta i detta medborgarförslag. Problemet är bara, att där är bara sju av fullmäktiges nio partier med. Ingen, inga andra politiker, ingen press, släpps in för att lyssna på diskussionerna.

    Igår, onsdag, hade de möte och ärendet togs upp. Moderaterna och vänsterpartiet har i en av de lokala tidningarna sagt att de tycker det är ett bra förslag, socialdemokraterna, Kristdemokraterna, och Centern är emot det. Folkpartiet och Miljöpartiet är oklara. Tidningen har inte kontaktat Sverigedemokraterna. Som väl var sansade Kommunstyrelsen sig, och återremitterade ärendet. Men ett avslag hade varit bättre.

    Varför ska kommunen byta namn till stad? Några rationella argument finns inte. Det rör sig förmodligen om någon slags associationstänkande, att politiker känner sig osäkra på sin identitet, och desperat försöker fly från realiteter för att istället ägna sig åt ett mixtrande med etiketter. Det är som folk som desperat byter efternamn, och ska heta något de upppfattar som ”fint”,  för att de tror att det förändrar dem. Känner sig politikerna inte urbana nog, så att de måste skriva ordet ”stad” i ansiktet på sig själv och andra?

    Tänk er själva hur knasigt det skulle bli. Låt oss tänka oss ett företag, till exempel, som har sin verksamhet i Veberöd. Ska de alltså skriva och säga att de har sin verksamhet ”iVeberöd, i ”Lunds stad”? Bara för att det inte heter ”Lunds kommun” länge?

    Gör nu så här:

    1. Lyft upp medborgarförslaget till Kommunfullmäktige, där det hör hemma.

    2. Rösta nej.

  • Lund måste våga en mer potent arkitektur

    Av hansolof.andersson den 12 september, 2008
    0

    Jakriborg 1
    Jakriborg i Staffanstorp kommun, ett stenkast från Lund

    Har ni sett den nya TV-serien Ashes to Ashes? Det är BBC:s uppföljare till den kritikerrosade Life on Mars. Båda två är uppkallade efter David Bowie-låtar, och om texten till låten Life on Mars var passande för den förra serien, så är Ashes to Ashes, skriven 1980, nästan skrämmande skräddarsydd för den nya serien, med sina allusioner till nära-döden-upplevelser och alienation, och sin stoiska galghumor.
    Dessa BBC-dramer handlar om personer som ofrivilligt tvingas vistas med personer som är hopplöst fast i det förflutna. Det är här Lunds kommunfullmäktige kommer in i bilden. Minns ni Bagdad-Bob, den irakiske befälhavaren som under Bushs invasion 2003 in i det sista fasthöll att allt var som det skulle? I Lund har vi Lunda-Lennart (Prytz, (s)), Lunda-Lars (Hansson (fp)), med flera. Allt är inte som det skall, men istället för samtal och gemensamt ansvarstagande, anser de flesta av de ”gamla” partierna i Lund att motståndare skall ”bekämpas” (direkt citat från Mats Olsson, (v) i fullmäktige).

    1500 miljoner ”bortjönsade” på kraftverksbygge
    Men det kanske allra värsta skygglappsanvändandet på det förra kommunfullmäktige, den 28 augusti, stod Christer Wallin, (m) för. Demokratisk vänster (Dv) hade riktat en interpellation till honom, den rörde fördyringen av kraftvärmeverket i Örtofta. Den var ställd till Christer Wallin i hans egenskap av ordförande för Lunds Energi.
    Det besked som kommunfullmäktige tidigare fått var att kraftverket skulle kosta en miljard kronor. Det kan tyckas mycket, men om den budgeten kunnat hållas hade investeringen förmodligen lönat sig. Lund växer så det knakar, och behövet av fjärrvärme och el (verket skall producera båda) blir allt större.
    Men nu är kostnadsprognosen (bygget har inte ens börjat) uppe i två och en halv miljard. Ja, ni läste rätt. Vad skulle då Christer Wallin säga när han tvingades berätta detta för kommunfullmäktige? Skulle han gå upp och förklara varför verket fördyrats, och ödmjukt be om fortsatt förtroende? Nej, det skulle varit alltför levande, mänskligt, och kompetent. Moderater är för platta för sånt, de är platta som fasader, som kulisser. Ytan får inte brista, så det blev ett försök att bluffa de folkvalda. Här är lite av vad ha sade:
    – Ingen sa att det inte fick kosta mer än en miljard… Jag kan faktiskt inte reda ut det riktigt, vad det är som skiljer… men jag kan hålla med att vi bör få hit koncernchefen för att reda ut detaljerna, som är tekniska, som jag egentligen inte kan i detalj… han sitter här idag och lyssnar på oss så vi inte jönsar till det för mycket… (nickar mot läktaren).

    Jag gick själv upp och talade i detta ärende, och undrade vilka marginalerna för lönsamhet egentligen var nu, när kostnaderna gått upp med 150 procent. Christer Wallin gick faktiskt upp i talarstolen en gång till, fast han inte verkade vilja, men vi fick inte veta konkret vad det är som orsakat fördyringen. Han talade lite löst om det stora tryck som finns på de företag som levererar utrustning till anläggningen, men det var också allt. Det kommer att bli mer om Örtoftaverket, det lovar jag er.

    Linero-Norränga-Stora Råby
    Mycket av kvällen upptogs av flera stora bygg- och planärenden. Lund växer med cirka 2000 invånare om året, och i samma takt måste det byggas bostäder, skolor, vägar, äldrevård, och så vidare. De duktiga tjänstemännen på stadsbyggnadskontoret hade nu sammanställt en ”Fördjupning av översiktsplanen” för Linero-Norränga-Stora Råby. På sammanlagt 75 sidor framställdes en ganska noggrann plan för bebyggandet av Norränga och Stora Råby, och hur Linero, som ju är en ganska gammal stadsdel nu, skall möta framtiden.
    Det rör sig om en plan för flera årtionden framåt. Det blir huvudsakligen bostäder i dessa områden, och som vanligt följer planeringen tänkandet att bygga tätt, men inte på höjden. Endast i centrum av Norränga kommer några byggnader att nå fem-sex våningar. Tvåvåningshus blir det vanliga, ofta i form av radhus. Det blir inte många friliggande villatomter. Det råder en ganska stor enighet att undvika sådana på god åkermark. Nästan allt av den mark som planen omfattar är mycket god åkermark.
    I vårt anförande på denna punkt påpekade vi några saker: först vikten av en god arkitektur i de nya områdena. Det sägs i planen att ”Bebyggelsens fasader bör i huvudsak vara av puts eller tegel för att ansluta till den skånska byggnadstraditionen”. Vi påpekade att det inte blir skånsk byggnadstradition så enkelt, tegel och puts är ju inget specifikt skånskt i sig. Man höll andan då man läste översiktsplanen, men inte någonstans stod det något dogmatisk fras att det måste vara ”mångkultur” i arkitekturen. Men det kanske kommer längre fram, vi kommer att yrka avslag på det i så fall.

    Men undertecknad fortsatte sitt anförande med att efterfråga lite mer djärvhet i det arkitektoniska tänkandet i Lund. Arkitektur är nuförtiden inte så mycket en konflikt mellan ”konservativt” och ”modernt”. Denna strid nådde i princip sitt slut redan för 25 år sedan, då postmodernismen slog igenom stort i arkitekturen. I vår grannkommun Staffanstorp har man tagit ett steg längre bortom postmodernismen, i den rent arkaiserande arkitektur man har förverkligat i Jakriborg i Hjärup. Bo 01-området i Malmö är på många sätt förvirrat, men i sin oräddhet exemplifierar det ändå en attityd som Lund måste våga ha i alla fall lite av.
    Den andra saken vi tog upp var förnyandet av Linero. Linero har nu cirka 40 år på nacken, och planen hade egentligen inte så mycket konkreta idéer om vad som skall göras för att fräscha upp området. Det kommer efterhand att krävas mycket mer än sådant som att måla de grå betongfasaderna på prefabhusen på Vikingavägen. Området behöver färg och glädje. Parkerna och grönområdena behöver mycket stora åtgärder, det duger inte med den lundensiska idén att bara det är någorlunda grönt så är det bra. Fula och vildvuxna parker kan behöva omplanteras helt!

    Vid dessa påpekanden nickades det faktiskt bland flera av de andra partierna. Men någon verklig kraft och potens i det Lundensiska stadsplanerandet får ni nog vänta på tills Sverigedemokraterna blir riktigt stora, eller åtminstone kommer in i alla nämnderna vid valet 2010. För att vi ska göra det krävs det att vi kommer upp i fem eller sex mandat, beroende på nämndernas storlek. Det kan påpekas att den genomsnittliga tillväxten för partiet i kommunvalen 2006 var cirka 110 procent.

    Regler för politisk information på skolor
    Ännu ett ärende skall nämnas. Det var nummer 13, en motion från socialdemokraterna som hette ”Skapa enhetliga regler för politisk information på Lunds skolor”. Denna dag var det inte min kollega Erik Almqvist som satt på den andra Sverigedemokratiska stolen, utan en av våra ersättare, Kent Ekeroth, hade denna kväll sin premiär i kommunfullmäktige. I detta ärende var det hans tur att föra vår talan.
    Motionens titel kanske låter lovande, men som Kent Ekeroth mycket riktigt påpekade, så har socialdemokraterna aldrig haft några problem att få besöka svenska skolor. Motionen sade inget om vilka regler som skulle gälla, bara att de skulle vara gemensamma. För oss Sverigedemokrater, det enda parti i Lunds kommunfullmäktige som har haft problem att få besöka skolor, finns det ingen anledning att tro något gott om en socialdemokratiskt motion i en sådan här grundläggande demokratifråga. Det finns också skolledare i Lund, som helt öppet i en undersökning gjord av Sydsvenskan för några månader sedan, yttrade att de inte skulle låta några andra än riksdagspartierna besöka skolan.

    Den borgerliga majoriteten i kommunstyrelsen ansåg att inga fler kommunala regler behövdes ta fram, eftersom politisk information på skolor är reglerat genom lagar och bestämmelser på riksnivå. Det var inte länge sedan justitieombudsmannen och skolverket yttrade sig i denna fråga.
    När det blev omröstning röstade alltså vi och borgarna likadant, med lite olika motiveringar. Sverigedemokraterna i Lund tar för givet att efter den senaste tidens debatt i frågan kommer Lunds alla skolledare att agera demokratiskt, och inte göra något så absurt som att försöka stoppa något parti. Det är väl inte Nordkorea vi vill ha? Det är väl ändå det demokratiska västerlandet vi lever i?

    Jakriborg 2
    Ännu en bild från Jakriborg. En tänkbar källa till inspiration för Lund. Om byggnadsnämnden åkte först hit, och sedan till det nya Guggenheimmuseet i Bilbao, så kanske vår stad skulle komma ur radhuskoman?

  • Förstör nu inte saluhallen!

    Av hansolof.andersson den 18 april, 2008
    0

    Denna insändare publicerades i Sydsvenskan den 17 april i en förkortad version. Här kan ni läsa den i fullständig version.

    Lunds saluhall

    Saluhallar tillkom en gång som en sorts torghandel inomhus, och den rubusta tegelarkitektur som kännetecknar saluhallarna i Lund, Malmö, och många andra städer, är närmast oskiljbar från själva begreppet. Varje form av handel behöver sin egen profilering, så det var kanske inte så konstigt att det första förslaget till om- och tillbyggnad av saluhallen möttes av så ljumma reaktioner.
    Men att förena en äldre tegelbyggnad med en modernistisk glaspåbyggnad, som arkitekt Johan Celsing föreslog, är faktiskt något man kan göra. Om Lund hade haft en arkitektoniskt i stort sett homogen äldre stadskärna (som till exempel Visby har), så hade det varit självklart att undvika en stor tillbyggnad i glas. Men nu har inte Lund det. Staden har byggnader från alla epoker, allting har vuxit fram bit för bit. Jag är övertygad om att Johan Celsing har tittat tvärs över gatan, mot Stadshallen när han har ritat. Stadshallen är just ett försök att förena gammalt och nytt, en tegelfasad med inbyggd patina, med stora glasrutor mitt i teglet. Det kan faktiskt fungera.

    Men problemet är att en stadsplanering byggd på medvetna, djärva kontraster, oftast inte passar för mindre byggnader för vardagliga bruksändamål. När man i Paris byggde en ny triumbåge i glas, och kulturhuset Centre Pompidou som ser ut som en kemisk fabrik mitt i centrum, så var det liksom själva fräckheten som var poängen, och vad vore Paris utan fräckhet. Paris saluhallar har man förresten byggt ut med samma filosofi, modernt glas får kontrastera mot artonhundratalets tegel.
    Men kommer detta att fungera i Lund, i ett sånt trångt utrymme som vi talar om här, alltså utrymmet mellan saluhallen och Botulfsplatsen? Det är tveksamt. Den föreslagna glasbyggnaden saknar dessutom originalitet i sig, allt som återstår av konstnärligt värde är alltså själva kontrastverkan. Troligtvis hade stadsarkitekt Bengt Aronsson rätt när han tyckte att förslaget skulle avslås.
    Men det goda med Celsings förslag får inte slängas på soptippen! Om det nya förslaget blir en kovänding, och innebär att saluhallen fortsätter göra ett helt slutet intryck, så kanske inte det är vad som behövs för att befrämja handeln i centrum.
    Att få en tillbyggnad att fullständigt passa in stilmässigt med den gamla saluhallen är dessutom inte så lätt som det låter. Vi vill ju inte att Lund byggs till med en ”osynlighetsprincip”, eller hur? Lite mer än så måste vi våga. Lite mer öppenhet, ett lite mer inbjudande utseende för den nu i stort sett fönsterlösa och ganska borglika byggnaden kan faktiskt behövas. En stor, inbjudande ingång mot Botulfsplatsen vore ju inte så dumt.

    Vi Sverigedemokrater har faktiskt ingen färdig lösning på hur saluhallen bör förnyas. Det handlar om så mycket mer än arkitektur. Hur mycket efterfrågan det finns på nya affärslokaler i centrum vet man ju aldrig riktigt, att en och annan butikslokal står tom ett tag behöver ju inte betyda att det finns ett överskott. Fördelningen av golvyta för butiker och för restauranger inne i saluhallen behöver ju inte heller fastställas för evigt, sådant är ganska lätt att bygga om.
    Det är nu ett nytt arktitektförslag på gång, från firman Hegelund och Marsvik. Det har sagts att deras förslag ska komma inom ”en till två veckor”. Det låter väldigt snabbt. Låt oss hoppas att de hinner studera hur Johan Celsing tänkte i sitt förslag, det var faktiskt inte helt ogenomtänkt. Jag drömmer om en kompromiss, som likt Stadshallen på andra sidan gatan lyckas förena tegel och glas till en harmonisk enhet. Ett sådant förslag kan vi Sverigedemokrater tänka oss att stödja.

    Hans-Olof Andersson, ledamot kommunfullmäktige (sd)

  • Intervju med Erik Almqvist i Sydsvenskan

    Av Admin den 10 april, 2007
    0
    0

    – För oss är det viktigt att invandrare ska bli en del av det svenska samhället. Ser vi då kategoriskt att människor från vissa kultursfärer hamnar i utanförskap, då ser vi inte det som hållbart att vi har lika generös invandring från de områdena. För det splittrar samhället på sikt.

    Men det innebär ändå en värdering av människor.
    – Nej, det är inte en värdering av människorna, utan en värdering av hur väl det funkar med integrationen.

    Läs hela intervjun här

  • Avskaffa ”Mångfaldsplanen”!

    Av Admin den 13 februari, 2007
    0
    0

    Insändare publicerad i SKD 8 februari, och SDS 16 februari

    I veckan lämnar Sverigedemokraterna i Lund in sin andra motion till kommunfullmäktige. I den föreslår vi ett fullständigt avskaffande av ”Mångfaldsplan för Lunds kommuns förvaltningar och bolag”. Mångfaldsplanen är ett av de märkligaste och mest odemokratiska dokumenten i Lunds kommuns rika flora av planer, projekt och direktiv.
    Vi vill avskaffa den av två orsaker: För det första är den självmotsägande. Tidigt i texten står det att ”Mångfaldsplanen är ett komplement till lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet”. Det är en lag som har kommit till just för att inga andra faktorer än kompetens skall beaktas vid personalrekrytering. Men redan på nästa sida i mångfaldsplanen kan man läsa följande: ”inom de närmaste fem åren ska minst tio procent av förvaltningarnas anställda vara rekryterade bland arbetstagare med annan bakgrund än svensk”.
    Mycket tydligare kan väl inte etnisk diskriminering utryckas! Man nämner ett folkslag och procentsiffror rakt ut. Det krävs inte mycket förstånd för att förstå, att om man tillsätter efter kompetens, så är det inte alls säkert att det automatiskt innebär vissa procentsiffror beträffande de anställdas etniska bakgrund.
    Så mångfaldsplanen är självmotsägande, den är både för och emot etnisk diskriminering. Det här gör det inte lätt för de tjänstemän som ska följa mångfaldsplanens direktiv.

    Den andra anledningen att avskaffa mångfaldsplanen är alltså att risken för att etnisk diskriminering kommer att ske, eller kanske redan har skett, är överhängande. Detta skulle vara ett allvarligt lagbrott. Det strider nämnligen inte bara mot lagen som åberopas ovan, utan också mot Lag (2003:307) om förbud mot etnisk diskriminering.
    Mycket tyder på att många av de politiker som har varit med och fattat beslut om mångfaldsplanen förstår dess absurditet och olaglighet. Välkomna att gå över till oss Sverigedemokrater istället! Vi är det enda partiet för vilket den tjugoförsta artikeln i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är självklar: ”Envar har rätt till lika tillträde till allmän tjänst i sitt land”.

    Hans-Olof Andersson, (sd)

  • Det pratas om nyval!

    Av Admin den 4 januari, 2007
    0
    0

    Insändare skriven 4 januari, refuserad av SDS, DN, SVD.

    Det talas om att det politiska intresset minskar. Det blir allt svårare att fylla upp de många platserna i fullmäktige och nämnder i många kommuner.
    Tisdagen den 2 januari visade SVT ett nyhetsinslag som ganska väl illustrerade desperationen i det politiska systemet. Det handlade rent allmänt om det ökade antalat partier i landets kommunfullmäktige, och mer specifikt om situationen i Upplands-Bro, en kommun utanför Stockholm.
    Upplands-Bro:s kommunfullmäktige har fyrtioen platser. Sedan valet har de borgerliga tjugo platser, vänstersidan också tjugo, och Sverigedemokraterna en plats. Det politiska läget efter valet var ju egentligen inte så komplicerat: det block som gav det bästa förhandlingsbudet skulle kunna räkna med att stödjas av Mikael Höglund, den Sverigedemokratiske ledamoten. Men han har ännu inte fått några bud, trots upprepade kontaker med de båda sidorna. Resultatet är ett politiskt otydligt läge, där Mikael Höglund har valt att stödja det ena blocket i vissa frågor, den andra i andra frågor.

    I SVT:s reportage framställs problemet som att det behövs en grundlagsändring! Man intervjuar Irene Seth, moderat kommunalråd i Upplands-Bro. Hon säger: ”Det är ingen ordning” Man går vidare till att låta kommunminister Mats Odell yttra sig. Han säger att han ”vill ha en grundlagsändring som gör nyval möjligt” Som väl är får han mothugg av statsvetaren Stig-Björn Ljunggren som förstår problemet, han säger: ”I det här fallet handlar det om de etablerade partiernas misslyckande. Det är bättre att dom avgår!”

    Vi har många kommuner nu i Sverige där Sverigedemokraterna, och andra mindre partier, är vågmästare mellan blocken. Och nu kommer vi till problemets kärna, de gamla blockpartiernas kris: De har helt enkelt inte kompetensen att förstå att de måste lämna förhandlingsbud till de mindre partierna! Här i Skåne ser vi detta illustrerat varje vecka i diverse kommunfullmäktige: apatiska, förvirrade politiker från de sju riksdagspartierna, som helt enkelt inte tycks förstå att det har kommit nya partier till politiken, och de konsekvenser för det kommunala arbetet detta innebär.
    Det standardargument för att inte lägga några bud som man använder, att Sverigedemokraterna inte tycker som deras eget parti, är den besuttne despotens talan. Marie Antoinette var åtminstone nådig nog att erbjuda folket kakor.
    I Sverige har de stora maktpartierna bara förvirring att erbjuda de där märkliga människorna som tydligen kallas ”folket”.

    Lundabor, kom och var med oss i den lokalavdelning av Sverigedemokraterna vi nu bygger upp. Ni börjar förstå hur roligt det är att punktera de andras ballonger, och bygga upp ett alternativ till de andra partiernas kommunpolitik. Det är bara att fatta telefonen och ringa! (eller skicka ett mail).

    Hans-Olof Andersson, ordförande Sd Lund, ersättare kommunfullmäktige

  • Vi väntar på att fp ska våga debattera!

    Av Admin den 28 oktober, 2006
    0
    0

    Debattartikel införd i SDS 28 oktober 2006:

    Svar till Mats Persson, ”Sd står för en håglös politik” 23.10

    Sverigedemokraterna håglösa? Nä du, det är roligare än någonsin. Nu har vi ju fått motståndare som vågar debattera i SDS! Nu väntar vi bara på att (fp) i Lund skall våga ställa upp mot oss i en scendebatt också. Min öppna debattutmaning från i våras kvarstår, Mats!

    I sin artikel den 23.10 gör Mats Persson ett elegant Ritardando, signalerar med några den här gången till dogmer stelnade floskler att det finns bara en väg att gå, att inga försök skall göras att analysera och förstå det mångkulturella projektet. Ja, varje skyddsbehövandes behov skall analyseras individuellt, det tycker SD också, men hur väl integrationen fungerar måste också vara en faktor när vi bedömer hur många som skall få uppehållstillstånd.
    Om den svenska invandringspolitiken verkligen vore human, så skulle vi inte låta människosmugglare till stor del avgöra vilka som skall kunna nå gränsen för att söka uppehållstillstånd. Med Sverigedemokraterna vid makten skulle vi kunna tillämpa modellen att bestämma en siffra för hur många flyktingar vi skall ta emot per år, och sedan leta upp de människor i världen som har störst behov av ett nytt hemland! Det vore sann och funktionell solidariet med världens förtryckta!
    Du tar upp Sverige och Kanada som exempel med lyckad invandringspolitik. Jag är inte säker på att jag håller med dig om Sverige, och ditt andra exempel, Kanada, säger väl allt om hur du betraktar det landets urbefolkningar, indianer och eskimåer. Världshistorien började inte igår, och perspektiven måste vara mycket längre än några år tillbaka för att vi skall kunna förstå vår tids dramatiska folkomflyttningar.

    Hans-Olof Andersson SD Lund

  • EN OHEJDAD KULTURBLANDNING LEDER TILL KAOS

    Av Admin den 20 oktober, 2006
    0
    0

    Artikel publicerad i SDS 19 oktober 2006. Svar till Mats Persson (fp) ”För vilka vill sd stängs gränsen?” SDS, den 17 september.

    Lär av historien, Mats Persson! Du liksom många andra har missförstått vad som sagts. Vi är inte främlingsfientliga, vi är kritiska mot invandringspolitiken, och när det gäller stängda gränser: det är inte fritt för någon människa på hela jorden att bo var de vill, utan varje suverän stat bestämmer själv i vilken utsträckning den låter andra flytta till landet, så fungerar demokrati. Allt annat är naiva liberala drömmerier. De miljarder invånarna i världens diktaturer kan inte flytta till Sverige. Vi måste stödja att världens diktaturer blir demokratier!

    Mats Persson, och de flesta andra svenska politiker också för den delen, är inte i närheten av att kunna greppa djupet och vidden av det enorma så kallade mångkulturella projektet. Likt ett mantra upprepar man ständigt samma floskler om att allt en dag skall bli bra, att invandrarna skall komma i arbete, sådant som att ”sätta arbete i fokus framför bidrag”. Det är möjligt att den borgerliga regeringen kan lyckas skapa en del jobb genom att dumpa lönerna och ta bort all anställningstrygghet, men utslagningen och fattigdomen kommer att öka istället. Hur många uteliggare vill du ha, Mats Persson? Finns det någon optimistisk floskelplan även för den sektorns tillväxt?

    Mats Persson undrar vilka invandrare vi vill stänga gränsen för, och nämner sedan invandring från EU, och flyktinginvandring. Invandring är mycket mer komplicerat än så. Två andra kategorier är anhöriginvandring, och den illegala invandringen. Sverigedemokraterna vill skärpa reglerna för invandring generellt, vilket troligtvis kommer att innebära en minskning i alla kategorierna!
    Du måste förstå att vi helt enkelt inte tror på det mångkulturella projektet, därför att historien visar att ohejdad kulturblandning i en stat leder till kaos, främlingskap, och samhällupplösning, i värsta fall inbördeskrig.
    Men folkpartiet kommer aldrig att förstå detta, för man har varken historiska kunskaper, eller kontakt med en allt brutalare svensk verklighet. Man har bara sina floskler.

    Bengt Ohlsson, Hans-Olof Andersson (sd)