Almedalsveckan 2015 | Sverigedemokraterna i Lund

Almedalsveckan 2015

Försvarspolitisk arena  tog upp Kongoveteranerna

Försvarspolitisk arena tog upp Kongoveteranerna

 

Almedalsveckan ägde detta år rum mellan 28 juni och 5 juli. SD Lund var på plats och besökte många evenemang.

Höjdpunkten för många Sverigedemokrater var förstås Jimmie Åkessons tal från Almedalsscenen på onsdagen.

Men det har skildrats på många andra ställen, och finns att se i sin helhet på SVT:s hemsida. Så vi ska istället

skriva om några andra av de många hundra evenemangen. Här nedan kan ni lösa om tre intressanta

evenemang av olika karaktär som vi besökte.

 

Ett ämne som ständigt återkommer varje Almedalsvecka är försvarspolitik. Försvarspolitisk Arena kallade en arrangör sig,

det var en sammanslutning av olika delar av försvarsmakten och olika intresseorganisationer i försvarsfrågor. På måndagen

visades där en helt ny film om Kongoveteranerna.   Sveriges FN- insats i Kongo i början av 60-talet kanske  inte alla känner

till numera. Detta seminarium inleddes med att en ny film om insatsen visades. I filmen fick vi lära oss att det faktiskt var

hela 6000 svenskar som deltog. Av dessa dödades 19 man, de flesta i strid. När sedan soldaterna kom hem, ofta svårt

traumatiserade, fick de ingen hjälp alls. De fick bara åka till sitt regemente, lämna in utrustningen, och skickades sedan hem.

I filmen intervjuades flera av veteranerna om hur de levt med minnena av strid och folkmordet som de försökte

stoppa. När filmen var slut tackades de som gjort filmen, och fick Kongoveteranernas medalj. Det var faktiskt bara några

år sedan som Kongoveteranerna själv fick det tack de förtjänade, genom att motta förtjänsttecken ur kungen hand.

Sammanlagt är det cirka 100 000 svenskar som tjänstgjort i FN-trupperna genom åren.

 

Diskussion i Öresundshuset

Diskussion i Öresundshuset

 

Också värda att ta upp är de många evenemang som ägde rum i det så kallade Öresundshuset vid Donners plats. Det rörde

sig mest om marknadsföring av Öresundsregionen, och de behov som arrangörerna ansåg att regionen har. Men om man

är rak och tydlig med vad man vill, är det inte fel att säga det. Ett av evenemangen handlade om möjligheterna att det ska

kunna byggas en ny snabbtågslinje, och en ny Öresundsförbindelse, den så kallade HH- förbindelsen.

På plats var bland annat förre finansministern Allan Larsson, som numera arbetar med att skapa förutsättningar för att nya

snabbtågsbanor ska kunna byggas. Hur det går med det återstår att se, det kostar tyvärr väldigt mycket att anlägga nya

järnvägar, det standardpris som brukar anges är 100 miljoner per kilometer. Med tanke  på att det behövs mycket

pengar bara för att sköta de nuvarande linjerna, och göra nödvändiga förbättringar av dessa (till exempel fyra

spår Malmö- Lund) så är det tveksamt om, och i så fall när de nya projekten ska kunna genomföras. Någon

påpekade att det fortfarande inte är dubbelspår hela sträckan Köpenhamn-Oslo. Den sträckningen, som passerar

Malmö och Göteborg, är kanske lite bortglömd, i Sverige blir det lätt så stambanan, och andra bansträckningar

till och från Stockholm, ses som viktigast.

 

Diskussion om ekonomistyrningen i kommunerna

Diskussion om ekonomistyrningen i kommunerna

Det tredje evenemanget vi ska nämna är ett som handlade om styrningen av offentlig ekonomi. Det arrangerades av ett

företag vid namn Hypergene, som gör sådana styrsystem till den offentliga sektorn. En kommun som de arbetat åt mycket

är Motala, och flera höga tjänstemän och politiker var på plats och diskuterade med personal från Hypergene.

Vi från Sverigedemokraterna Lund yttrade oss också. Det är faktiskt så styrningen av ekonomin i många av landets 290

kommuner inte sker särskilt systematiskt eller ändamålsenligt. Grunden för processen ska naturligtvis vara att politiker och

tjänstemän samarbetar på rätt sätt. Det sägs ofta att det är tjänstemännen som egentligen styr kommunerna, men när

tjänstemännen får berätta, så framkommer det ofta att de är fullt medvetna att det är den politiska viljan som ska styra

ekonomin, men hur ska de kunna arbeta efter en sådan vilja, om det till exempel finns tio olika partier i kommunfullmäktige,

de har varsin vilja, och politikerna inte är mänskligt kompetenta nog att kunna förhandla fram en tydlig linje?

I Lund till exempel är det ju så, och på resultaten om omröstningar i fullmäktige kan det se ut som om kommunen bytte

styrning var tionde minut!

På seminariet framförde vi Sverigedemokrater tanken att det borde finnas analysverktyg  som kan analysera de många

olika politiska alternativen i en fråga på ett jämlikt och jämförbart sätt. Om alla partier i ett kommunfullmäktige kan gå

upp i talarstolen, och presentera hur just deras beslutsförslag skulle utfalla, och alla beslutsförslagen hade analyserats

med samma metod, skulle jämförelser kunna göras på ett mycket bättre sätt. Att skapa digitala verktyg för detta är

fullt genomförbart. Problemet är att de flesta är fast i en gammal värld, där ett block (ofta ett enda parti) styrde en

kommun i  årtionden. Då var det lätt för tjänstemännen att förstå den politiska viljan som styrde, och göra de

utfallsberäkningar som behövde göras. Men att göra komparativa beräkningar av ett stort antal beslutsförslag, vilket

är nödvändigt i dagens politiska landskap, det  tänkandet har systemet ännu inte förstått är nödvändigt.

 

Som en sammanfattning av Almedalsveckan 2015, kan sägas att den till största delen har spelat ut sin roll som forum

för politisk dialog. På nästan alla arrangemang, även de som kallades debatter, hade man inte kommit på tanken att

man kan ha debattörer som tycker olika. Detta var förstås läget när det handlade om de många evenemangen som tog

upp invandringspolitik och ”mångfald”. Det stod en rad proffstyckare och tyckte varianter av samma sak. Som en vis

man en gång sade: ”Där alla tycker lika blir det inte mycket tänkt”.

För att Almedalsveckan ska kunna vara något annat än en extremt dyr blandning av Kiviks marknad och

champagneparty för en självförhärligande styrande klass, så måste man ha verkliga diskussioner om brännande ämnen.

När SDU:s ordförande Gustav Kasselstrand på DN:s scen mötte Grön ungdoms ordförande Magda Rasmusson i en

debatt om invandringspolitiken brände det till, men det var en av få riktigt heta debatter i årets Almedalen. Almedalsveckan

riskerar att bli helt irrelevant i den svenska politiska diskussionen, som flyttar ut på nätet, där människor

rätteligen anser att konsensus är inte bara tråkigt, utan också farligt, för både människor och samhälle.

 

Vacker bildsten i Fornsalen i Visby

Vacker bildsten i Fornsalen i Visby